Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

MV lade ban en börs med blanka sovereigns i i hennes hand, pengar, dem han lagt å sido till inköp af nya skördemaskiner för egendomen. Kom väl i håg en sak, min flicka, sade han och rösten var oj fullt så stadig som vanligt, gossen får icke sakna något. Det fin? Var mera af den här varan; låt Po L pit — alt hvad hans mor honom derför . a kan önska honom. OCh ännu ar detnågot, som jag har att säga dig, -I2ry: Om Dax skulle råkat i svårigheter — du Förstår mig; unga män äro ibland så oförsigtiga, handla först och tänka sedan — skrif då till mig uppriktigt, så skall jag tillse, om jag kan betala hans skulder. Hvad jag kan, det vill jag också göra, och icke ett enda ondt ord skall växlag mellan oss; för hans stackars mors skull lofvar jag det. Då Mary steg ur vid järnvägsstationen i London, kände hon sig lika bortkommen, som hvar och en oerfaren, ung flicka måste göra det, då hon för första gången kommer till den stora verldsstaden. Hennes mod sjönk; tusen tvifvel och oroliga föreställningar plågade henne och nu, för första gången, förstod hon, hur ensam och inkastad i en för henne helt främmande verld hon var. Mary, som under hela sin ungdom hade left inom en trång krets af idel bekanta och vänner, kände sig förvirrad, ja, nästan rädd bland alla dessa brådskande, ifriga, talande och gestikulerande främlingar, hvilka, hvar och en upptagen af sitt intresse, knuffades och trängdes om hvarandra. Sedan en alt annat än nykter droskkusk tagit kennes kappsäck på kuskbocken och tillstängt vagnadörren om henne, började han köra än hit, än dit, och först efter en timmes åkande stannade hon vid porten. När Mary blifvit införd i ett litet torftigt,