Aftonbladet – 2 december 1874, sida 3

drig hade han tillåtit sina personliga känsler inverka på fia pligt, och här hade han en tydlig och ovilkorlig pligt att uppfylla. Med största omsorg, ja, ömhet ledde han skledes den kraftlöse mannen till sin vagn; sedan han hjelpt honom upp i den, begärde kan Cyrils adress; det trötta hufvudst, som sjunkit ned på bröstet, höjder långsamt, och den bike såg på läkaren med en obesiutsam blick. Ni kan lita på mig, sade Cameron, till svar på denna bliek; ni måste lita på mig. Cyril gjorde så, och efter en stunds letande i sina fickor, framtog han ett brefkuvert. Doktorn tog det, och sedan han kastat en blick derpå, gaf han det till Donald och tog plats vid sidan af patienten; som Btrr.x derefter svimmade, Hans hufvud sjönk måningom ned på Camerons axel, och der fick det ligga, medan denne för wg sjelf undrade, hvarför Gud hade ekteks, denne man i hans väg. Följande den erhållna adressen, stannade de vid ett gammalt, mörkt hus i en aflägsen da af staden. Värdinnan, som sjelf kom eeh öppnade porten, var en beskedlig, men osnygg person och utbrast i höga rop och klagovisor. Hon förde doktorn uppför trappan, ty denne nödgades bära Cyril på sina armar, hvilket han gjorde med der. största lätthet. Sedan hon sett, att den sjuke kommit till sängs, stannade hon vid sängfötterna, gjorde en mängd frågor, höjde klagorop, och under tiden, 4 samma mån som hon mera klart insåg sin hyresgäste farliga tillstånd, vred hon sin gamla, smutsiga, svarta mössa värre på sned, (Forts,)