Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

eller hört honom till benne yttra, ett hårdt ord. Hade han varit mindre ädelsinnad, mera misstänksam, skulle han icke nu behöft stå här för att försvara sig mot en falsk anklagelse. Han var den bästa make, liksom han är den bästa menniska, jag någonsin känt. Och då ni kände detta, då ni visste af hvilken vigt det bevis var, som ni egde i era händer, hade det varit en pligt att förr framlägga det. Mr Bullyer sade detta med fördubblad eträfhet och såg dess mera desperat ut,som han höll på att bli rörd. Ni har rätt, svarade hon, och den stolta, bestämda tonen i hennes röst förbyttes till en ödmjuk, jag har ända frän början handlat illa. Jag tackar Gud att jag såg detta, innan det var för sent! Under det hon talade, hade hennes blick småningom sjunkit mot golfvet; men hon upplyfte nu åter sina ögon och riktade dem mot den plats, hon hittills rysande undvikit — platsen, dor fången satt. Nu kunde hon för första gången stå ansigte mot ansigte med honom, utan att behöfva blygas eller förställa sig; hon kunde möta hans blick, huru sträng den än måtte vara; den gamla skulden var afplanad, hon hadel bekänt sin synd och erkänt hans godhet; hur brottslig och eländig synderska hon än var, kunde hon likväl nu se honom ärligt i ansigtet. Hvad han för öfrigt måtte tänka om henne, huru han än måtte bedöma henne, han visste åtminstone nu alt; blott icke —men deri -hade hon ej förorättat honom, detta var för henne endast sorg, men icke synd. Nej, icke synd! Hon vände mot honom dessa ögon, ur hvilka den forna, onda elden försvunnit och lemnat rum för något heligare och bättre, Det föll henne aldrig in att