Aftonbladet – 30 november 1874, sida 2

——— — ———— derate anhängare af den hvita fanan mitig, der, som genom en vimpel eller ett särskildt fält påminde om trikoloren. Efter grefvens af Chambord bref af den 27 Oktober hafva de vågat att i smyg och hviskande kritisera författaren. De önska honom till regent, mon de skulle vilja råda honom att icke göra frågan om fanan till vilkor för hans Atervändarde till Frankrike. Med yttersta högern äro de eniga i att absolut vägra hvarje organisation af den bestående makten, ty detta skulle komma konungen att i sex hr få vänta vid septennatets dörr. En snnan del af denna grupp, likaledes omfattande den hvita fanan mitigg, skulle vilja för sex år blott och bart i princip pruklamera kangadömet, låtande Mac Mahor under denna tid fungera såsom generalsththållare. En tredje underafdelning skulle vilja antaga trikoloren under grefven af Chambord, med grefven af Paris vid dennes sida och med marskelken qvarstående på sin post och med oförändrad titel. De 25 bonapartisterne äro delade i tre underafdelningar. Först anhängarena af ett provisoriskt septennat, hvilka icke förr än 1880 vilja på tronen uppsätta den kejserlige prinsen, som då, mogen och i sin ungdovas fulla kraft, personligen skulle kunna leda regeringen. Vidare anti-septennatisterna hvilka önska att prinsen genast skall uppsättas på tronen,: medan han ännu är oförmögen att sjelf föra regeringstyglarne och de, således skulle få styra i hans namn. Slutligen komma prins Jerome Napoleons. hemlige och försigtige anhängare, hvilka vänta för att se hvad som skall blifva af denne otacksamme medtäflareg anti-dynestiska anspråk. Högra centern är kanske den. om icke synbarligen, likväl i sjelfva verket mest söndrade af alla de olika fraktioner, i hvilka nationalförsamlingen är delad. Den är skenbarligen förenad och grupperad kring Tregeringen och utgör septennatets kärntruvp. På djupet består den af det personliga sentennatets ståndaktigaste anhängare, fanatiska förkämpar för ett opersonligt septennat och af dem, som önska septennatet pure et simple utan speciella institrtioner. Gran skar man den ännu närmare, finner man dem bestå af orleanister, hvilka omfatta grefven af Paris under föruteättning att han underkastar sig grefven af Chambord, af andra, som hylla honom om han gör sig qvitt de förpligtelser han iklädde sig vid sitt besök i Frohedorf den 5:te Augusti, af andra åter, hvilka i princip erkänna dem orleanska familjen men förkasta grefven af Paris efter det han omfattat den af dem afskydda legitimitetsprineipen, och af andra, slutligen, hvilka af hela den orleanska fa miljen blott hylla hertigen af Aumale, som aldrig yttrat ett ord, amtydande att han skulle underkasta sig grefven af Chanrbord, och som står fri att mottaga makter när hälst den erbjudes honom. Sålunda är det konservativa partiet delnåt i sexten fullkomligt skilda fraktioner, hvilka icke en enda skulle vilja samtycka till den ringaste eftergift i den punkt, som särskildt ligger den om bjertat. Hvar skulle jag stanna, om jag skulle uppräkaa nyanserna inom venstra centern, omfattande dem, som gå ia på det opersonliga septeonatet utan republikens proklamerande; dem, som framför alt begära republiken och derefter gå in på septennatet; dem, som önska republiken med Thiers som president; dem, som önska republiken utan marskalken och utan Thierg, men också utan Gambetta; dem, som gå in på det personliga eller opersonliga septennatet med eller utan republiken, men med en ministerportfölj under armen? Några af venstra centern önska republiken proklamerad med en president, utnämnd af församlingen; andra önska republiken med hen president, utsedd genom allmänna rösträtten, med ett triumvirat at kousnler eller exekutiva rädgifvare. Hvad de 70 radikalerna angår, börja de med den progressiva republiken och sluta med den lagligt organiserade kommunen och med socialismen, hvars bestämda formel icke ännu blifvit upptäckt. Denna hastiga öfverblick, hvilken angifver 25 fraktioner, bevisar att det icke finnes en grupp at 30 deputerade, som icke är splittrad med afseewde på en mängd politiska, religiösa, konstitutionella och ekonomiska frågor. Hur skall en sådan splittring kunna afhjeipas? Det fanns förr ett ord, kring hvilket alla partier gamlade sig — ordet France; men det har nu förlorat sin magiska kraft och sin betydelse. Hvarje parti anser sig hafva monopol på uppriktig patriotism. De skulle gerna vilja antaga Ludvig XIV:s yttrande och utropa: La France cest moi!