Aftonbladet – 28 november 1874, sida 3

Jag tackar er, miss Edgestone, sade juristen hjertligt och frigjorde sig på samma gång från den yrkesmässiga tonen och från glasögonen. Det gör mig i sanning ondt att nödgas besvära er; jag fruktar att ni hädanefter kommer att instämma i det all. männa knotet, att det är lättare att råka i händerna på jurister, än att åter slippa lös från dem. Efter något mer än en timme försattes Ruth åter i frihet, Vid sin hemkomst fann hon, att miss Drugh på ett hemlighetsfullt sätt hade försvunnit. Mr Pounceon, som stått på vakt vid trädgårdsmuren, hade sett porten åt gatan öppnas och ett högväxt fruntimmer stå der. Efter ett ögonblicks tvekan kom hon med hastiga steg nedför stentrappan och ämnade just gå framåt gatan, då en liten oansenlig man, hvilken hon vid ett annat tillfälle ej skulle observerat, stack ett papper i hennes hand och underrättade, att det var en kallelse till henne att inställa sig som vitne vid nästa förhör. Ni förekommer min önskan, svarade hon med fast röst och en stolt böjning på hufvudet. Jag har saker af vigt att meddela: får jag bedja er ropa an den der droskan, som tycks vara ledig ?TOLFTE KAPITLET. Domstolen var åter samlad. Salen var mer än vanligt full af åhörare, hvilka ända in i sista stund hoppades att någon upp. täckt skulle göras, som kunde gifva saken ett för den anklagade gynnsammare utseende. Domaren intog sin plats, herrarne af juryn sina, och de lärde sakförarne likaledes, Dold i sitt trefaldiga harnesk: peruk, glasögon och sin leende min; kunde mr Roysdon lugnt trotsa alla anfall af sin vederpart, en rödbrusig, kolerisk herre, alla