Aftonbladet – 28 november 1874, sida 3

— Brist på lastvagnar ästatebanorna. Sydsvenska Dagbladet klagar öfver bristen på erforderliga lastvagnar å Södra stambanan. Det är — säger tidningen — sannerligen ej små intressen, som genom dröjsmål och långsamhet på detta vis sättas på spel. Tidsförlust är här oftast en obotlig förlust. Kan en affärsman ej med säkerhet beräkna sina transportmedel, så förlamas hela hans verksamhet Att få sin vara framforslad i rätt tid, är för honom af så afgörande vigt, att, när motsatsen inträffar, han antingen urståndsättes att göra affärer eller ock, hvad som är ännu värre, ser samma affär, som borde blifva vinstgifvande, i stället blifva ruinerande. Vi haf: va deraf en lika färsk som bedröflig erfarenhet. Timmer i hundratals, ja tusentals, vagnlaster låg under förliden vinter och vår hopadt vid Södra stambanans stationer, utan att kunna befordras; man ropade och jämrade sig, anförde klagomål hos trafi kintendenturen och trafikstyrelsen, men vVagnar stodo ej att få. Trävarupriserna stodo högt, köpbegäret var så lifligt, att hvarje planklast, som hitkommit, genast kunde exporterats med hög avance. Men först fram på sommaren erhöll man ändtligen det timmer, man uppköpt. Nu hade konjunkturen alldeles förändrats, priserna hade högst betydligt nedgått och, värst af alt, köparne hade försvunnit. Samma vara, som några månader förut skulle lemnat betydlig vinst, kunde man nu omöjligt realisera, äfven om man ville underkasta sig en rätt ansenlig förlust. Värdeskilnaden utgör här tidsförlusten reducerad i kronor eller kanske snaråre i pd. Och detta blott för det handelsområde, som tillhör Södra stambanan. Vi äro förvissade att förhållandet på Vestra stambanan var enahanda. Det skulle vara interessant, om någon beräkning kunde göras öfver hvad Sverige förlorat derigenom att dess statsbana under vintern 1874 ej egde tillräeklig trafikmateriel. Siffran blefve sannerligen ej liten, i hvarje fall stor nog för att ensam motsvara inköpssumman af ett väldigt parti nya godsvagnar. — oo