Aftonbladet – 27 november 1874, sida 3

— —— — —— 22 ti göras fruktbärande icke allenast vid tru pens, utan i än högre grad vid underbef lens utbildning, måste ofelbarligen hafva ti följd, att armens officerare ständigt komn att befinna sig i jämnhöjd med sin tids m litära vetande, och att dettajvetande komm att blifva af den beskaffenhet, att det i f: rans stund skulle framträda i kraftig han liog. Denna starka rörelse inom armå I skulle äfven med naturnödvändighet komm att framkalla en större lifaktighet inom a måns högre befälsgrader, hvarifrån denn rörelte mäste öfvervakas och ledas. De I starka rörelseverkan, som härigenom kon me att uppstå mellan alla befälegradern inom armån, skulle också hafva till följ ett ständigt utbyte af tankar mellan office rare af olika grader, hvarigenom de sam Ilige komme att bilda denna starka kedj: I der hvarje länk skuile visa sig vara af go metall. De värnepligtige skulle följaktli gen under fred som krig finna sig inne slutna i de bästa kadrer, som något härordningssystem kan åstadkomma. De! I uti består också en af detta systems star kaste faktorer, Vi hafva icke kunnat undertrycka dess: reflexioner med anledning af det tal om bris på stam, som det nu föreslagna systems torde komma att framkalla. Vi upprepa de ännu en gång: Det nu varande systeme med stam och beväring skulle vid en mo bilisering klarligen visa, att denna bevä ring, som — vare sig den erhållit 30, 6( eller 90 dagars öfning — likväl vor fullkomligt militäriskt obildad, komme at inneslutas i ytterligt svagt utbildade kadrer bestående nästan endast af rotesoldater hvilka icke ens erhållit någon verklig sol datbildning, och att någon annan stam är just dessa kadrer, d. v. s. bafäl och under befäl, icke då komme att finnas, under de att med det nu framlagda förslaget de värnepligtige, som enligt det samma komme at genomgå en grundålig soldatskola och er hålla vida bättre militärisk utbildning, än d indelte soldaterne nu erhålla, komme icke al lenast att blifva inneslutna i starka kadre: af den bästa beskaffenhet, utan äfven at inom ledet med största sannolikhet räkns ett icke obetyäligt antal kamrater, hvilka frivilligt tjenat utöfver den af lagen före skrifna tid och hvilka skulle komma ati visa sig utgöra en stam af den beskaffer het, att den skulle kunna vid behof fylla bland kadrerna uppkomna luckor och sb. ledes i främsta rummet fylla den uppgift, som under begreppet stam förnuftigtvis bör tänkas. Om någon häremot skulle invända, att vi vid denna beräkning för mycket dragit växel på frivilligheten, vilja vi enaast härtill svara. att soldaten inom hela vår nu varande egentliga armå, den indelte så väl som den garnisonerande, icke kan betraktas som annat än frivillig. Den indelte soldaten värfvas a! rusteller rotehållaren; den garnisonerande af kompani, batterieller sqvadronschefen genom en värfvande korporal. Men under det denna frivillighet, på sätt vi i artikeln Om våra militära institutioner framhållit, der framträder i den för individen meåt förhatliga form, eller som ett mångårigt, för hans sjelfbestämningsrätt mer eller mindre tryckande band, och endast, för den indelte soldaten mildras genom en i förhållande tili de få tjenstedagarne oskäligt hög aflöning — eller i medeltal 3 rår för hvarje exercisdagsverke, hvarunder han derjämte åtnjuter både kläder och föda — komme frivilligheten, enligt det nu föreslagna systemet, att framträda i en för individen ytterst tilltalande form. Detta komme att bestå icke allenast deruti att förpligtelserna för eliten icke skulle omfatta mer än omkring ett år och för den frivillige omkring ett halft år efter det de genomgått sin enligt lagen föreskrifna tjenstetid, utan äfven och icke minst deruti, att de redan i början af denna tid komme att af den yngre årskiassen, som då inträdde i depöten, betraktas som ett slags monitörer, hvilka hade till uppgift att biträda kadrerna vid utbildningen af denna yngre årsklass. Hvilken omätlig skilnad i ställ ning emot den, som den indelte eller garnisonerande soldaten intager under det andra året de äro i tjenst! Den förre, som under första året haft fyratiotvå (42) exercisdagar och under andra året, efter lika många öfningsdagar jämte 20 dagars öfning med den s, k. stammen, approberas till soldat, insättes då bland de yngsta i kompaniet, för att der med eller mot sin vilja qvarhållas sammanlagdt tjugufem (25) år, med i medeltal 30 dagars öfning om året, Den garnisonerande soldaten åter ser, efter att under första bret hafva genomgått stn rekrytskola, framför sig minst tre års tvungen tjenstgöring, bestående uti vakthvart fjerde dygn och handräckningar de flesta öfriga dagarne, då han icke lyckas blifva permitterad. För folkmedvetandet skulle, af skäl vi här ofvan anfört, hvarken desse eliter eller frivillige, lika litet som de öfrige värnepligtige erhålla den prägel, som, sorgligt att säga, kommit att medfölja benämningen gardist.