Aftonbladet – 27 november 1874, sida 2

Literära bedrägerier. Till äfventyrs erinrar sig en och annan af mina läsare från Bulwers The Caxtons, hurnledes den äldre Caxton samlade och samlade på material till de menskliga dårskapernas historia. The great book blef olyckligtvis aldrig färdig, och vill man läsa något i det ämnet, får man söka det annar städes och finner det ingenstädes i samlad massa, Visserligen finnes det ett litet arbete af Mackay: On extraordinary popular delusions, som gifver mången god inblick i menniskonaturens undervaxa djup; men huru mycket kan väl rymmas i två måttliga oktavband! Der meddelas ganska rikhaltiga upplysvingar om alkemister och Magnetisörer, om spökeri och haxprocesser, om Laws bräckliga finansplaner och de samtida Såpbubbleförslagem i England och om de lugne holländarnes tulpan-raseri; — korteligen om ett mångtal af de talrika bedräge.ier, för hvilka den stora hopen vavit utsatt. Men der saknas t. ex. historien om alla de många förmenta prinsar — 5ebagtian och Demetrius och hvad alt de heta — som man stöter på nära nog i hvarje lands historia och af hvilka några spela sin rol så väl, att historien t känner sig vara fullt i sin rätt, då hon nämner dem bedsagare. Det rum är ock tomt, so. borde hafva varit upplåtet åt de tillverkare af falska autografer och de försäljare af alldeles färska fornsaker, som numera gerna anträffas i hvarje större stad, lurande K samlare med kassa men utan urskilning. it skulle man väl ock hafva kunnat föra de literära bedragare, med hvilka vi här en stund skola sysselsätta oas. Två svårigheter möta vid detta ämnes behandling — den ena är materialets öfver väldigande mängd, hvilken lättast torde inges af det faktum, att Qurards arbete Les supercherjes döyoilses de la Littårature