Aftonbladet – 26 november 1874, sida 2

ej intaget, samt slutligen i Helsingfors Dagblad infördt erkännande att guvernören Dj till honom yttrat något af det, Russki Mir beskylt honom för — låtsad6 denna tidning ej hafva ringaste kännedom. Men livåd våra läsare icke känna, det är att under tiden ett meddelande af en förment hr Feodor Stepånoffs föreköm i Helg. Dagbl., af innehöll att korrespondenten icke vore dei, than misstänkte, utan han sjelf (Stepanoff) samt att lt sammans var ett missförstånd, hvarom han redan afsändt upplysningar till den ry ska tidningen; dervid Hels. Dagbl. dock blott omnämnde mottagandet af ett dylikt bref, med antydan att det icke kände, huru vida någon person af detta namn fans på orten. Nu har dock denna mystifikatiom blifvit löst och Russki Mir slutligen sett sig tvungen att afgifva en utförlig förklaring öfver sin finska korrespondens: Ur denna förklaring, hvari förekomma ett enskildt bret och ett telegram till red. af R. M, från dess korrespondent, hr V. af Forselles, framgår uppenbart att, såsom finska Hufvudstadsbladet anmärker, hr F. genom en lögn sökt förmå red. af R. Mir att trycka en annan lögn för att sålunda betäcka sina förut prodicerade lögier. Någon Stepanoff har alärig varit korrespondent till Russki Mir, och red. af R. M. förklarar sig kunna bevisa, att samtliga korrespondenserna verk: ligen varit skrifna af hr Forselles, en ung, men begåfvad person. S:t Petersb. Zeituag, som också refererar denna sak, anmärker riktigt, att beårägeriet med namnet Stepanoff, till hvilket R. Mir icke ville räcka sin hand, vitnar om en ganska egendomlig begåfning hos den 16-årige literatören, och tillägger: Den, som en gång ljuger, säger ördspråket, den tror man icke mera, äfven om han talar sanning. Och härmed hoppas vi, slutar den nämnda finska tidningen sin uppsats, att denna vedervärdiga sak nu en gång är slut, och att den finska pressen icke mera skall behöfva tala om den i visså stycken så stidigt försigkomne och begåfvade unge baronen.