Aftonbladet – 26 november 1874, sida 2

ma intogs hon af dödslik maktlöshet; det svartnade för hennes ögon. Skulle hon dö med detta vitnesbörd om hans oskuld i sin hand? Ville Gud icke tillåta henne att rädda honom? Hon försökte sansa sig och för hans skull vara fast och lugn, men det brusade som en stormvind för hennes öron, det syntes som eldgnistor för hennes ögon; golfvet, huset, hela verlden vaggade hit och dit, färdiga att med ett förfärligt brak störta till sammans. Fasthållande brefvet med båda händerna, ty dess bevarande stod som en klar nödvändighet hela tiden för hennes tankar midt under den yrsel, som gripit henne, sjönk hon ned på sina knän och föll med pannan mot golfvet. Men dermed hade det öfverretade tillståndet upphört. Hade orsaken dertill varit sorg, skulle denna kunnat döda Ruth, men glädje dödar icke någon, Mycket tidigt följande morgon var Ruth uppe. Hon: tog på sig hatt och kappa, släckte lampan och gick sakta nedför trappan. Då hon kom till Carolines dörr, stannade hon tveksam, öppnade dörren och gick in. Alt var tyst. Hon närmade sig på tå bädden, Hennes besynnerliga hyresgästlåg försjunken i en djup och, som det tycktes, lugn sömn. De mörka, outgrundliga ögonen voro slutna, öfver de balföppna läpparne hvilade ett leende, händerna lågo hopknäppta öfver bröstet, och anmsigtet var lugnt och fridfullt. Hade det qvalda hjertat ändtligen unnit ro? ELFTE KAPITLET. M:r Frank Roysdon var en framtidsnan ; skada blott, att han på den juridika banan ännu icke haft tillfälle att göra ig bemärkt eller att som sakförare komma ropet, Då doktor Cameron emellertid anog honom till sin sakförare, tänkte både dvokaten och hans vänner, att hans lycka ar gjord. Det var blott en sak, som orode honom: segern skulle blifva för lätt vt rm