Aftonbladet – 25 november 1874, sida 3

,Jalt afseende vå någon slags praktisk tillJlämpning. Kapitlet om groningev samt det I derpå följande växandet såsom orsakadt af asfsimilationen och safternas rörelser är derför här ett af de väsentligaste för landti brukare och det som utgör arbetets kärna. . Härtill eluter sig såsom en utförligare utI veckling den andra delen, som hbandlar om de oålade växternas föda samt luftens och jordens förhållande till växtnäringen, hvilken afdelving mera synes tillhöra fysikens och geognosiens område. Sedan nämligen här redogörelse lemnats för luftens kemi ska sammansättning och dess elementera särskilda förhållande till växterna i afseJende på dessas näring, behandlas bär med l ganska stor utförlighet jordarternas ursprung och bildning samt jordens fysikaliska egenskaper och slutligen hvilka beståndsdelar af atmosforiskt eller mineraliskt ursprung jorden innehåller. Man ser häraf, att det knappt är någon fröga, stående i sammanhang med den om växtsrnas näringsämnen, deras upptagande, fortledning och assimilatiopn, som ej i detta utförliga arbete behandlas, det vill säga: det är en sammanfattning af hvad man inom de olika navurvetenskapernas område fioner genom iakttagelser och rön utforskadt och framstäldt i afseende på växternas lif och dess utveckling, med stadigt och städse fäst afseende vid ett mål: landtbrukets be: hof och fördelar. Om ock sjelfva de kapitel i slutet af första afdelningen, som sär skildt beröra det vigtiga hutfvudspörsmålet om växtnäringen, kunna synas väl kortfattade och i allmänhet nog koncisa eller rapsodiska, så mä man erinra sig, att alla de andra styckena, från bokens början till dest? slut, handla härom och sammansiata sig till en hel framstälining. Under genomförandet häraf finner man ett stort antal experiment (ej sällan förtydligade genom upplysande figurer, hvilka dock, sanningen att säga, stundom i reproduktionen lemna Ätskilligt öfrigt att önska efter putidens foräringar), erfarenheter och derpå stödda åsigter tramatälda från alla de förnämsta författarne i ämnet, och författaren har ådagalagt en verkligen större förtrogenhet med atlandets häri rika literatur, än som kunde väntas från en amerikan, och man torde hafva svårt att päträffa någor ställe, der ett citat är oriktigt eller der något väsentligt förbigåtta. I vanliga fall är det ganska naturligt, att utgifvandet af ett arbete, som detta, i sig innefattar några nära nog oöfvervinneliga svårigheter. Det öfverstiger vanligen de flesia menniskors förmåga att mäkta sam manfatta de mänga och omfattande resulta. ten af så olikartade, i ytterliga detaljundersökningar inbegripna vetenskaper, och hvarje sådant arbete botar att inom kort tid bli i vissa hänseenden antiqveradt, då man besinnar den rastlöga fortgång, hvari dessa vetenskaper i vår tid äro stadda, så att det mål, hvartill man i går sträfvade, kaoske redan i morgon är en öfvervunnen ståndpunkt. Men granska vi Johnsons arbete, sådant det här af Bergstrand blifvit bearhetadt, så kunna vi omöjligen uppgitva något annat, som med den omfattniog och follständighet kan för den tid, som nu är, anses tillfyllestgörande och hvarur icke allenast landtbrukets idkare skola hemta en tidsenlig kännedom om de lagar och företeelser i naturens stora verkstad, på hvilka deras arbete att af jorden tillvinna alt rikare skördar stöder sig, utan der jämväl hvar och en, som af dessa företeelser vill hafva större ingigt än dem, han vinner af våra vanliga skolböcker, skall finna hvad han söker. Helt visst skall derför ett stort antal af läsare tillkomma detta arbete, kvilket vi här ansett ogs böra endast anmäla, långt bällre än söka genomföra någon i ett dagblad lika öfverflödig som omöjlig detaljgranskning. Men låtom oss ock hoppas, att man ej stannar härvid, ej nöjer sig med detta arbete ännu i åtskilliga tiotal af år, tills man finner sig tvungsna att göra en ny samman fattning af jordbrukets naturvetenskapliga grunder, t. ex. 1880 eller 1890. Hos an-. dra civiliserade nationer pågår alt jämt en stark och stor verksamhet i den riktningen. Man har der upprättat ett stort antal ejl. blott kemiska, utan ock fysiologiska försökaanstalter, der man ej blott nöjer sig med att analysera jordslag och gödselblandnin-. gar ailenast, utan der man genom veten-l: skapliga försök, så väl kemiska och fysikalieka gom optiska, söker komma det lef-1. vande växtlifvets utveckling och vilkoren derför på spåren. Derifrån offentliggöras i rask följd de sammas resultat, och så lemnas dag för dag nära nog ny orfarenhet,. nya åsigter om hvad man utrönt i afseende. på vetenskapens förhållande till jordens al stringskraft. Det är en ständig fortsätt ning, ständigt nya tillägg till ett bestående arbete, sådant gom Johusons. Hos oss hafva vi visserligen ett par kemiska försöka-. anstalter, men hvarken derag antal eller verksamhet är tillfyllestgörande. Det var väl derför att man insett detta, som, om vi ej taga miste, grefve Sparre vid sistal: landtbruks-rikesdagen motionerade upprät-: tandet af äfven växtfysiologiska försöka-: anstalter; detta förslag vana mycket bifall:! och remitterades till utlåtande af k. landtbruksakademien, hvilken ansågs ba så lätt att förvandla sitt experimentalfält till enlsådan för det vetenskapliga landtbruket nyttig och välsignelsebringande institution, Det är oss obekant, buru långt denna fråga framskridit mot gin lösning inom nämndal. akademi, liksom det är oss obekavt, hvilka förslag den i detta hänseende skall fram-! lägga inför nästa landtbruks-riksdag. Men säkert veta vi, eller ätminstone hoppar, att: den akademi, på hvars föranstaltande och af hvars sekreierare och kemist detta utmärkta arbetes utgifvande på vårt språk närmast föranladte, ej skall låta den fråga falla, som afser att en för värt land så he-! drande och gagnande verksamhet fortsättes,) hvilken bar till syfte att närmare upplysa: och fastare tillknyta sambandet inellan Landtbruket och Nalurvetenskaperna. Qui vivra verra! Låtom oss hoppis! : Biografiskt Lexikon öfver Namnkunnige Sven-. ske Män. 1:a bandet. Ny redigerad upplaga. Stockholm 1874, PF. G. Beijers). förlag. CN vr : RR RR AR RR RR AL 8