Aftonbladet – 24 november 1874, sida 2

————————LH——A ——— —A dag för första gången. Redan förr här ag nämligen inom riksdagen fäst uppmärkamheten på att vårt fängelseväsende står elt och hållet utom lagen (Mycket sant!) ch regleras endast genom godtyckliga intruktioner. Detta är en berättigad klagoyankt. Intet I hr Liebkneehts anförande har på mig gjort egentligt intryck, undan.agandes den delen af det samma, i hvilken an helt enkelt framdrog de fakta, af hvilka ramgår att hvarje fånge icke befinner sig lagens våld utan i dens, som utfärdar instruktionerna för häktningen. Jag har relan vid överläggningarna angående vår sya strafflag framhållit den bristen i vår agstiftning, att Vi sakna en fängelselage. Men då den förste talaren mycket klagade ;fver den förföljelse på laglig väg, för hvilcen han och de med honom liksträfvande edo, påmindes jag verkligen en smula om frasehus, som klagade öfver upproret. På samma gång som talaren förklarar att kommunen är bans ideal och att han gerna vore beredd att på lika vis som den ansätta samhället, beklsgar han sig öfver att det bestående samhället använder medel till sitt försvar. Han anser tal och skrifter, hvilka gå ut på att leda till verkliga våldsgerningar, vara fullkomligt på sin plats, säsnartsom de utgå såsom agitationsmedel från hans parti, och förundrar sig lika fullt öfver att strafflagens motsvarande paragrafer användas mot dem hvilka uppträda såsom handlande personer i följd af dylika uppmaningar. Är man varks ligen en revolutionsman, må man då göra en revolution och icke från talarstolen utbryta i lamentationer öfver att man blir illa åtgången! Antingen må man vara eu hjelte, eller ock må man foga sig i sakernas vanliga ordning. Men då man från den sidan framhåller att förföljelserna på senare tider hkopat sig och att en viss godtycklig strafftillämpning gjort sig gällande, då instämmer jag fullkomligt i klagomålen, då äro de befogade. I sen, mine herrar, att här frågor blifvit bragta å bane, hvilka väl kunna och böra komma under diskussion, då justitielagarne komma före, men hvilka vid detta tillfälle alldeles icke kunna afgöras. För öfrigt står den föreslagna petitionen i formelt afseende i strid med gällande författningar, och hvad innehållet beträffar fordrar den ett afvikande från det ordnade rättsväsendet, som af politiska skäl icke kan bifallas. (Bifall.) Vi skola i morgon fortsätta och afslata diskussionen, under hvilken Reichensperger m. fl. uppträdde.