Aftonbladet – 24 november 1874, sida 2

Sådant var innehållet af Joes vitnesmål, och på grund deraf blef James Cameron arresterad. Jämte Joes fällande vitnesmål kom äfven mrs Malioneys. Haltvild af sorg och raseri och fast öfvertyad att doktorn hade förgiftvit hennes olyckliga miss Winnie, anklagade hon honom djerft derför. Väl förfaren i konsten att ljuga, stannade hon icke vid små osanningar, då hennes ord kunde bidraga att fälla den man, hvilken hon ur: sinnigt hatade. På sin ed förklarade hon, att hennes stackars unga matmor under flere månader left i dödlig fruktan för sitt lif. Hon hade flere gånger hört fången hota frun, så att denna slutligen några dagar före sin död bestämt sig för att fly. Vitnet kunde ej säga, om doktorn upptäckt något härom, men utan förklaring eller anklagelser hade han befalt vitnet lemna hu: set och gifvit henne pengar för att Btervända till Irland. Att han var skyldig, derom var hon hvilken stund som hälst färdig att gå ed inför de nådiga herrarna af juryn och domaren. De vitnen, som inkallades af den ankla gades sakförare, kunde ej lemna några upplysningar rörande den sorgliga tilldragelsen, de kunde blott intyga James Camerons fläckfria anseande, hans ädla, menniskoälskande vandel, men blott såsom offentlig man; om hans enskilda lif visste de intet, och hvad några få visste derom, hade de fått veta genom Winifreds kalla, kärlekslösa yttranden och tjenstfolkets tanklösa prat. Det var helt tydligt, att dessa sist nämnda skulle känna sig mera gynnsamt stämda för den liknöjda, öfverseende matmodern, än för den allvarlige, stränge husbonden. Alla intygade att den aflidna varit en riktig ängel af fromhet och dygd; alla, utom miss Deborah Burns, hvilken vid underrättelsen om gossen James arrestering genast begaf sig å väg till London, fullkomligt öfvertygad att det blott behöfdes ett ord af henne för att ställa alt till rätta. Må hvar och en döma om hennes känslor, då hon vid