Aftonbladet – 24 november 1874, sida 2

Kunde vitnet gå ed på, att flaskan stod der, då fången kom in? Nej ; mon han kunde svära på, att den varit på hyllan Elockan sju, ty då hade mr Mathews vart vid Riehmond och bannat honom ör att hyllan var dammig; det hörde tl hans tjenst att hålla den ren. Han hade då tagit ned alla flaskorna samt torkat och uppsatt dem å nyo. Han kunde svära på att ingen då fattades. Mr Mathews hade befalt honom att hänga in nyckeln som vanligt i doktorns rum, men det hade han glömt och stoppat den i sin ficka. Han hade icke åter öppnat dörren, förr än han gick in och lade sig. Då Joe kommit upp i sitt rum, hade han genast somnat, men efter en timme, eller deromkring, åter vaknat vid att han kände sig hungrig, Han hade då smugit sig barfota ned i köket för att se, om något fans att äta; på vägen ned hade han att gå förbi mrs Camerons rum och märkte då, att dörren stod halföppen och att det lyste inne i rummet. Då han för tredje gången, strax derefter, gick förbi, hörde han någon röra sig der inne och han tittade in. Vid gsän gen stod hans husbonde med en flaska och ett glas i ena handen och ett bref i den andra; han var grufligt blek och darrade. Joe kände sig rädd och gömde sig ute i förstugan. Strax derpå kom doktorn ut och läste sakta igen dörren, Då det var gjordt, stödåe han sig emot väggen och klagade: O, Gud, hvad har jag gjort? Då Joe klockan sex på morgonen sopade förstugan, hade doktorn kommit ut från sitt rum, lika blek och darrande som förut och med ett så underligt uttryck i sitt ansigte. Joe hoppades att hans herre ej såg honom, men hunnen till porten, ropade han på Joe och förbjöd honom att för någon menniska berätta, att doktorn hade varit der om natten. Vitnet hade tegat till efter sin matmors död; då ban fått höra att hon blifvit förgifven, hade han sagt: Det har ingen an nan än husbond gjort!