Aftonbladet – 23 november 1874, sida 2

ansigten låg ett uttryck af bestörtning, hvilket, jämte uttalandet af detta namn, kom hennes hjerta att för ett par sekunder upphöra att slå. Nu, för första gången, varseblef hon en ovanlig yttring af rörelse och oro hos dessa menniskor, som omgåfvo henne. Icke långt ifrån det ställe, der hon stod, hade en skara samlat sig — det var en tyst hop och hvarje ansigte bar samma uttryck som det, hon hade observerat hos de bäa. ofvan nämnda herrarne. Allas. ögon voro rikta. mot marken; hvad sågo de der? Någonting fasansfullt, derom var hon förvissad, men hvad? Hon trängde sig fram genom den gapande hopen; der var ieke mycket att 80: ett stort, nedsmutsadt gnit papper, fasthållet vid gatan medelst fyra tunga stenar; regnet droppade ned på papperet med ett enformigt, smattrande ljud. Der stod någonting tryckt med mycket stora, svarta bokstäfver. Med vidöppna, af fasa fylda ögon stirrade Caro-. line stelt derpå, hon som de andra, men hon såg ingenting; bokstätverna tycktes hoppa upp och ned, liksom gycklande med hennes ångest; kallsvett bröt fram på hennes panna, rundt omkring henne herskade en graflik tystnad. Huru länge hade den varat? Hurn länge skulle den komma att räcka? Håäru länge skulle hon stå der blind och förlamad till kropp och själ? En bagarpojke med sin korg på hufvudet hade trängt sig fram på samma gång som hon, Tillen del för att underhålla de ytterst stående, dels äfven för sitt eget nöje uppläste han tillkännagifv2ndet med hög och gäll röst: Årrestering af den ryktbare läkaren doktor Cameron, på grund af anklagelse att han förgifvit sin hustru! Deretter följde åtskilliga detaljer, Gossen vppläste alt sammans, började derefter