Aftonbladet – 23 november 1874, sida 2

hvad det kunde innehålla, att hon, i stället för att genast öppna det, lät det falla på golfvet och betraktade det med frnktan och afsky, som om det varit ett lefvande väsen, i stånd att bringa skada och förderf öfver henne, flutiigen böjde hon sig ned och upptog brefvet, öppnade och läste det, — — Då Jane kom upp med miss Drughs middag, var dörren stängd. Hen knackade på men ingen svarade; aa hon ett ögonbliek stannade, i hopp att dörren skulle öppnas, hörde kon häftig gråt innanför, Då doktor Cameron inträdde i Ruth Edgestones förmak vid badortep med sin lilla son vid handen, var alt inpackadt och färdigt för hennes hemresa till London. Det var Ruths och hennes båda skyddslingars sista afton vid hafskusten, men Willies ankomst och en blick på hans bleka, sjukliga utseende förmådde Ruth att på ännu en vecka uppskjuta afresan, Och derjämte voro doktorns afskedsord nästan en befallning i samma syfte: Ni vill ju stanna här, tills ni får höra af mig? Jag skall skrifva inom en vecka. Möjligen föll det aldrig Cameron in, att denna hans oväntade ankomst med sonen kunde väcka begtörtning hos Rutb, Om han befarat något sådant, borde dock hans fruktan hafva försvunnit för den beredvillighet, hvarmed hon emottog hans förtroende att vårda barnet, Det är sant, att hon blef mycket biek och att den lilla hand, som räcktes honom till helsning, var kall; men utan att förråda någon förvåning eller göra några fråger lyssnade hon tyst och med en fast, förtröstansfull blick på de få ord, Cameron yttrade till henne och hvilka ord inneburo blott föga förklaring rörande barnets öfverlemnande i hennes vård. 9Sedan hon lugnt sagt honom farväl och följt