Aftonbladet – 21 november 1874, sida 3

Jryska statens enhet,. Man berömmer J.aJramsing stil såsom skön, enkel och ädel. Han fortsatte, i Lomonosovs fotspår, att befria skriftspråket från qvarlefvorna, efter Islavonskan. Han utbildade det i suropeisk riktning, närmast med franska literaturI språket såsom förebild. Liksom Lomonosov, hade Karamsin sin gammalryske vedersakare: amiralen, statssekreteraren och gslutligen undervisningsministern Schischkov, som motsatte sig det franska inflytandet och yrkade på en uteslutande slavisk anda och form, en nationell ensidighet, som gick hos honom hand i hand med mörk despotism och kyrklig fanativm. Den upplystz, och humana anden i Karamtins skrifter verkade — trots hans egna inkonseqvenser på det praktiska området — sporrande och lifvande på nationalmedvetandets utveckling i frisinnad riktning. Före Karamsins tid tjenstgjorde literaturen hufvadsakligen såsom rodocka åt sjelfherskarenr, sksom rökverk åt tsarismen. Karampia upphöjde literaturen till en sambällsmakt, till ett — mer eller mindre sjelfzrändigt — uttryck at den bildade, hvilket på denna tid villa säga det samma som aristokratiska, samhällsklassens åsigter och önskningar. Efter Karamsin följde Batjuschkovy, Schuko7ski m. fi. Sehukovski är Rysslands fullblocsromaatiker, en poetisk, from och vek natun Såsom uppfostrare af Rysslands au regerande kejsare, Alexander IL, har han svitvels atan sin andel i de humana tenden-. ser, söm denne regent i början af gin rs gering lade i dagen. Schukovski deltop. i stiftandet af en literär klubb, benämnd Ar samasa—namnet taget efter en ort, brskant för. sina feta gäss — hvilken i början af 20-talet spelade en viss rol i Petersburgs, privilegierade kretsar. Här samm5nträffade lteraturens och den politiska I peralismens koryfeer med hvarandra. Då emellertid de länge väntade stora reformerna fortfarande uteblefvo, på samma gång som man såg despotismens förklarade representant, krigsministern Araktjejev, hotande upp