Aftonbladet – 21 november 1874, sida 3

anledningen, hvarför han funnit sig föranlåten att i denna fråga sträcka sin verksamhet utom det honom anförtrodda län. Marks och Kinds härads behof af kommunikationer hade hos honom först väckt tanken på den föreslagna järnvägen Göteborg—Tenhult. På framställning af presidenten Darin blef grefve Sparre vald till ordförande, med förbehåll af rättighet för honom att deltaga i diskussionen. Diskussionen öppnades af mötets utsedde ordförande med en inledande framställning, deri han vädjade till det nu mer fullt utbildade med vetandet om järnvägars nödvändighet. — Vid undersökningarna af den nämnda linien hade två alternativ framstält sig: en sydligare riktning, afseende Tabergs bergslags intressen i främsta hand, med en föreslagen kostnad af om-: kring 16 millioner kronor, och en nordligare. afseende hufvudsakligen den närmaste vägen till Göteborg, med ett kostnadsförslag af 18 millioner kronor, hvilka genom låneomkostnader och dylikt skulle stiga till några och 20 millioner kronor. Tal., som ej ville framställa företaget som lätt, anförde att statslån ej antagligen kunde fås före 1876 och att utländska kapitalister endast med tveksamhet inläte sig på järnvägsspekulationer, hälst som deras föregående erfa renhet i Sverige ej lockade till efterföljd. Som ändamål med mötet anfördes dels utrönande af de i orten rådande meningarna om banans riktning, dels utväljande af en interimsstyrelse, som kunde verka för sakens framgång. Vid den derpå följande diskussionen gjorde sig allmänt den mening gällande, att Jönköping vore den föreslagna banans ovilkorligen lämpligaste ändpunkt, dels med afseende på den plat sens betydelse såsom affärsplats, dels och särskildt med afseende på dess betydelse såsom Tabergs bergslags lämpligaste utfartsplats och för den direkta förbindelsen med Vetterns betydande kommunikationssystem. För denna åsigtyttrade sig nästan alla talarne, hrr kapten Ribbing. disponenten Hay, handlanden Sandvall, kammarherren Strokirch, J. Petersson i Bondstorp, Anders Johannesson i Bäck, kronolänsman C. Orre, hofmarskalken Löfvenskjöld, riksdagsmannen A. W. Wigardt, assessor Printzensköld, J. W. Spån berg, assessor Korsell, rättaren Andersson i Taberg, Isak i Gölhult och häradshöfding Ekenman, som förklarade, att ehuru Halmstadbanans riktning åt Nässjö vore bestämd, så bibehölle den dock fortfarande namnet af Halmstad—Jönköpings järnväg, och fullbordandet af den dermed angifna riktningen ansåges för en framtidslan. Endast ryttmästaren Ribbing och patron estman talade för riktningen åt Tenhult i första hand såsom den närmaste förbindelsen emellan Nordsjön och Östersjön. För öfrigt gjorde sig angående banans sträckning åtskilliga me ningar gällande, i det somliga ville, att den skulle gå ifrån Jönköping öfver Taberg åt Götafors och derifrån åt vester emot Göteborg, och andra föreslogo andra modifikationer af den i sammanhang med undersökningarna föreslagna riktningen. Mest egnadt att vinna allmänt bifall torde det förslagetvara, att banan med Taberg såsom medelpunkt skulle gå i den undersökta riktningen mot Göteborg åt ena hållet samt till Jönköping åt det andra med en utgre ning till Götafors eller Lindefors blifvande stationer på Halmstadsbanan. På ordförsndens framställning valdes en interimsstyrelse af 3 ledamöter och 3 suppleanter, och utsågos till ledamöter hrr handlanden F. G. Sandvall för Jönköping, kammarherren Fr. Strokirch för Tveta härad och hofmarskalken S. Löfvenskjöld för Mo härad, samt till suppleanhrr assessor J. G. Korsell för Jönköping, J. W. Spånberg för Tveta härad och Anders Johannesson i Bäck för Mo härad. (Jönk. Dagbl.) — Kyrkoherdeval. Vid i söndags den 15 dennes hållet kvrkoherdeval i Börstils och Östham