Aftonbladet – 20 november 1874, sida 3

lika tillbakadragenhet och, som han hoppades, ånger öfver hvad boh felat? Men huru skulle han förmå henne till ett lugnt sam tal? Jo, han ville skrifva cch förbereda henne derpå. Aldrig, ej ens under deras första, lyckliga dagar, hade han skrifvit ett vänligare och mera grannlaga bref, än det han nu, genast lydande sitt fattade beslut, skref till henne, Först sedan han afslutat det, kände han hvad det hade kostat honom. Han steg upp, tryckte händerna hårdt öfver sina ögon och stod så några minuter, kämpande med en fysisk svaghet, som hotade att öfverväldiga honom. Vid dörren till Winifreds rum stannade han några ögonblick och lyssnade. Alt var tyst och han gick in, skuggande ljuset med handen, för att dess sken ej skulle väcka henne. Vid sitt första steg i rummet kände han en svag Jukt af laudanum och visste väl, att den olyckliga tagit ein tillflykt dertill för att befria sig från tankar och skaffa sig sömn. På bordet vid sängen stod ett glas och den flaska, han saknat i sitt laboratorium; ej underligt då; att hon sof så djupt, att hon ej väcktes vid bang steg. Sänpggardilen dolde henne till hälften, han kunde icke se hennes ansigte, mefi den hvita armen och handen hvilade lätt ofvanpå täcket. Så hade hon äfven slumrat den tid, då inga farliga läkemedel forärades för att döfva tanken, Stackars förvillade barn! Han lade brefvet på bordet ooh tog flaskan. Korken fans icke, men på golfvet vid hans fot låg en pappersbit, som kunde begagnas i dess ställe. Då han upptog den samma, föll blicken på hans eget namn, och utan att tänka derpö läste han följande ord: Det är förskräckligt att vara öfverlåten At James Camerons hämnd, så mycket för