Aftonbladet – 20 november 1874, sida 3

jvudsakligaste af sina förnödenheter, och d iden åter måste afsända sina sjuka och sl rade samt de fångsr, den tagit från fiende: mäste på högst två mils afstånd från hva Jandra finnes sg, k. 6tappestationer med e befälhafvare, som besörjer att alt, så väl frå som till armen framkommer till nästa 6tar pestation undet vederbörlig bevakning. Vi hela detta stora maskineri kan ortförsvare representeradt af landstormen lemna ytters vigtiga tjenster, i det de närmast dessa sta tioner boends turvis fullgöra de förrättningar som härvid erfordras så väl med sina persc ner som med sina dragare, men äfven dess: förrättningar fordra dock att åtminston största antalet af dertill erforderligt man skap under tjenstgöring vid armån fått van: vid den punktlighet och ordning, som äfver här mlste ifrågakomma. I hvilken form den ortförsvaret represen terande landstormen än må uppträda, förut sätter den äosk hos denva på förhand unde; freden förvärfvad militärisk daning, och så. ledes, att staten vidtager alla de åtgärder. som derför äro behöfliga. Men då individer erhåller en verklig militärisk utbildning, fin nes äfven möjlighet att bilda en taktiskt utbildad arms, och ortförsvaret kan då förs! framträda i en förnuftig form, För individen rtiåste det anses vara af stor vigt att kriget, i all synnerhet när det föres inom landet, må taga elut så hastigt som möjligt, och att framför alt detta må ske på ettför hela landet ärofullt sätt, ty iannat fall kom mer med all säkerhet hvarje individ, hvil ken ställning han än må intaga isamhället. att få röna verkan deraf. Föratt detta skall lyckas, måste under kriget alla enskilda in: tressen vika. Fienden för icke kriget mot en bestämd ort af landet, utan emot stater i dess helhet. Det är således staten i sir belhet gom mäste försvaras, och detta kan endast ske genom en arm. Alla de orga nisativa åtgärder, som erfordras för bildande af denna arm, äro således i full öfverensstämmelse med individens intressen. Detta ir framför alt förhållandet, när ett lands krigsförfattning är eruadad på allmän värsepligt, enär uti sjelfva denna organisationsorm ligger den bästa garanti att armån allrig af styrelsen kan begagnas för annat indamäål, än hvsd som med folkets intressen ir öfverensstämmande. Uti hela denna öf. rerdrift om ortförsvarets betydelie ligger åledes ett underkännande af statens. Emot jenna uppfattniag, som har till syftemäl att örvränga den allmänna värnepligtens inner ta väsende, hafva vi icke kunnat underlåta tt inlägga protest. Under freden må man ätta kommunen huru högt som hälst, men är krigets fackla tändes, måste hvarje inivid i djupet af sin själ inse, att detiförta och sista rummet är med hans egna inressen bäst öfverensstämmande att försvara taten, hvar än denne må anfallas. För varje svensk, i hvilket landskap än hans agga stått eller å hvilken ort ödet är stält ocom att utöfva sin verksamhet, bör det ara fullt klart, att om aufallet riktas åt de akter, der laudsts hufvudstsd spegiar sig Mälarens vatten, der Sandets böljor slå mot Skånes stränder eller der solen endast ir ex kort tid af året löser jorden från sin interskrud, öfveralt är det gamla Sverige ed sina hugstera minnen, med sina rika. amtida förhoppningar som bör försvaras,