Aftonbladet – 20 november 1874, sida 3

Joe, en yngling som. antagits till. hjelp i hushållet med allehanda göromål, hvilka hu: sets. qvinliga tjenare ej ansågo sig skyldiga att verkställa. Hvad gör du här? frågade doktorn strängt. Ett dylikt intrång i hans rum var enligt hans åsigt en oförlåtlig förseelse: Joe, som nu befriat sig frän filten, hyari han varit insvept, och kommit på fötterna, framstammade en ursäkt: Med förlof, sir, det var kokerskan som tillsade mig att sofva här; det hade hörts buller här omkriag de båda sista nätterna, och hon var så grufligt rädd. Det är ej något svar på min fråga hvad du har här inne att göra. Jag blef tillsagd att ligga bär inne, sir, försvarade sig stackars Joe. För sijungfrärna tänkte, att tjufvarne först skulle bryta sig in här, och då skulle jag ropa på hjelp. Gå till ditt rum och våga aldrig... Här tystnade Cameron. Han var ju sjelf på väg att för alltid lemna detta hus, hvark herre han ej längre kunde anse sig vara. Den flaska, han kommit för att taga, fans icke på den hylla, som var förbehållen åt de giftiga medikamenterna, och ban kände sig nästan glad deröfver. Då han vände sig om, stod Joe ännu vid dörren, -Oatmerons panna mörknade, och med-ea ingalunda blid röst befalde han honöm att gå. Sedan han blifvit ensam, återvände hans tankar till hvad som för närvarande nästan uteslutanäe upptog dem, det stundande samtalet med Winifred.j Huru skulle han förmå öfvertyga henne om att han ville henne väl? — öfvertalå henne att med förtroende till hans redliga afsigter emottaga den enda framtid, somenligt hans bsigter nu stod henye öppen: ett lif af välstånd, men till