Aftonbladet – 20 november 1874, sida 2

—Å— ——————— ärmast omgifvande föremålen, i den mån get ilade fram. Det var en synnerligen raktfull anblick, då de snötäckta granarne de skogsdungar; som genömföros, träffades det bländhvita ljuset och för ett ögon: lick trädde silfverskimrande ifäfm ur det ljupa mörkrev a På en mängd ställen, som förbiforog, ae ogo invånarne genom illuminationer i dasens firande. Ingenstädes kunde dock nbonting så tjusande vackert tstadkommas, om vid Husävarna. För hvär och en, som ärdats fram denna väg, är det skådespel väl bekant, som Husqvarna-dalen med sind alrika småbyggnader och de honom omgifrande väldiga höjderna erbjuda, sedda från te på dön ena höjdslättnlagen framilande ågen. Nu var ait insvept i natt, och man skulle brusat förbi utan all tanke på traktens skönhet, hade icke hvarje byggnad uti in idoga kolonien strålat i festlig belysning, och hade icke väldiga tlöga hör och jer på höjderna tillåtit en uppfattning ac lessas ytterlinier. Ena mängd raketer, som öppsändes då tåget ilade förbi, aftecknade sina eldbanor mot den mörka bakgrunden och bidrogo ast höja verkan af det präktiga skådespelet; För de resande å festtåget var emellertid spart alt sammans försvunnet; men innan kort bådade ett starkt eldskimmer på töckuet i fjärran, att man mnalkades till snpu ansenligare ljusmassör. Det var åter: skenet af en ståtlig illumination, åå hvik ken staden Jönköping firade konungens at komst. Man känner den vackra infarten till Jönköping och huru tåget glider fram längs Vetterstränden, under det man till venster skymtar den ena efter den åndtä af stadens gator. Flammande potsäfeu och marschaller förvandlade dem alla denna afton will långa eldlinier, och hvar en byggnad framskymtade, sågos från dess fönster massor af ljus skimra; Det hela gjorde; så väl då det sågs.i en anblick från det anländande bantåget, som då man sedan genomvandrade staden och tog enskildbheterna i skärskå dande, ett ganska bebazligt intryck. På några ställen i staden funnos vackra transparenter anbragta. Så på stora hotellet, så på hofrättshuset, rädbuzget och teatern, äfvensom på nägra privathus. — Från desmå fönstren öfverst ä hotellets frontespis skimradei kronglas hvarjebanda frimurare-emblemer, vittnande att staden siuter i sitt sköte ett Salomostempel och många dess invigda prester. Tillägga vi, att en elektrisk sol ka stade sitt ljus ned öfver hufvudvägen från järnvägsstationen till stadeb och att en i hamnen liggande ångare hade med kulörta lyktor tätt besatt hela sin rigg, som vac: kert aftecknade sig mot natthimmeln, eå ha vi gifvit en ungefärlig föreställning om don yttre anblicken af Jönköping den i fråga varande aftonen. Till mottagningshögtidligheterna hörde för öfrigt en bal i stora hotellets ganska vackra festvåning. Der infann sig konungen någon stuni efter kl. 9, och helsades kort efter sin ankomst af landshöfding Ekström med en skål, som inleddes med ett långt tal, i hvilket först erinrades om konunzens besök i staden, dö såsom hertig af Östergötland, vid Södra stambanens invigning för tio är sedan, samt gafs uttryck åt Jönkö pings samhälles glädje avt nu återse honom iblard sig såsom landets lagkrönte konuog. Med hänsyftning på konungens färd frön Östergötland till Småland och derifrån till Vestergötland, erinrade talaren om plägsederna vid den forntida Eriksgatan, då samma väg följdes och då småländingarne mottogo konungen på Holavedens skog, medan vestgötarne voro till mötes vid Junabäcken. Det var dock icke nu, såsom dB, fråga omerud och gisslan, utan möttes i vära dagar ko nusgen och frie svenska män med det förtroende, som -alstras sf ömsesidigt medvetande om så väl rättigheter som pligter. — Borgmästaren Printzensköld föredrog derefter ett af en bland eiementarskolans lärare författadt skaldestycke (som senare tryckt utdelades), hvarpå landshöfdingen åter tog ordet och föreslog en skål för det kungl, husets öfriga medlemmar, beklagande i förbigående, att samhällets förhoppningar att vid detta tillfälle äfven få hos sig mottaga drottningen icke hade gått i fullbordan. Talaren var emellertid förvissad att hon, der hon satt i sitt bem i kungaborgen, var med sina tankar ibland dem. Till det använda ordet hem knöt han slutligen uttrycken af sina förhoppningar om det välsignelsebriogande inflytande, som föredömet af de husliga dygderna i det konungsliga hemmet skall utöfva på hemmen i bygderna. Konungen återgäldade de föreslagna skölarne med en anvan för Jönköpings samhälle, Det spelades nu upp till dans, men Aftonbladets korrespondest var icke med längre, ty natttåget, som skulle återföra honom till hufvudstaden att redogöra för sin färd, skulle strax derpå afgå. Han håller sig emellertid förviesad, att balen blef lika glad som den var lysande genom mängden at granna uniformer och vackra toiletter,