ringa betydenhet i fråga om skörden, och vi torde således redan nu kunna med framgång verkställa en beräkning, om den ock ej kan göra anspräk på högre värde än det opproximativa. Vi måste naturligtvis reservera oss för de fel, som i vår beräkning skulle kunnat iasmyga sig på grund af någon i tryck möjligen felaktigt återgifven siffra, men hafva vi eljest adderat rätt och rätt verkstält förvandlingen till tunnor, gom väl ännu alt jämt torde vara det lättast och allmännast fattade måttet, så skulle 1874 års skörd hafva i runda tal uppgått till: 735.000 tunnor hvete. 4,226,000 råg. 2.559 000 korn. 6,636 000 hafre. och 915 000 blandsäd, eller i allt något öfver 15 millioner tunnor stråsäd hvartill. ändtligen kan läggas 11 . millioner tunnor potatis. — Jämföras nu dessa tal.med de senaste offentliggjorda jordbruks-statistiskauppgifternaaf är 1872, hvars skörd i det hela utföll öfver medelmåttan, så visar sig att innevarande år framför det samma eger ett öfverskott af omkring 140,000 tunnor hvete, 565000 råg och 1,500,000 — potatis, hvaremot kornet i år gifvit 495,000 tunnor mindre än år 1872 hafren — 1,123,000 — och blandsäden 104.000 Vi förbise ej det ogynnsamma förhållande, som i sist anförda trenne tal tagit sitt uttryck: Men vägas plus och minus rätt emot hvarandra. så torde lätt inses att öfvervigten är på den förstnämnda sidan. Hvad mer, om också hafreutförseln i år blir när got mindre; vår införsel af råg och hvete bör i stället kunna blifva desto mindre. Ett rätt öfverslag visar lätt, att den ofvan angifna skörden ej gerna kan skattas till mindre än 300 millioner kronor. I san ning, skall detta vara dälig skörd, så må man blott önska att vi aldrig få värre! Men äfven om — hvad ganska sannolikt är — 1874 års afkastning af jordbruket ej skulle komma upp i jämnbredd med de när mast föregående årens skörd, så är lyck ligtvis under inflytande af dessa sistnämn das ännu kännbara verkningar den jordbru kande befolkningens ställning allmänt så dan, att den kan stå för det slaget och li tet till.