Aftonbladet – 18 november 1874, sida 3

)en föregående natten, då hon varit nervös, pphettad och sömnlös, hade hon försökt ved att taga in opium, på morgonen tog on-åter in en betydlig qvantitet, och dess lycksbringande verkan ökade nu i hög rad hennes nervösa skrämsel; alla hennes innen voro liksom döfvade, hon kunde icke änka eller röra sig, men tyckte sig afvakta ågot, som skulle inträffa; hvad det var, det risste hon icke, blott att det var någonting underligt och rysligt. Slutligen hörde hon, att en dörr öppnades ch någon kom nedför trappan. Stegen stannade utanför dörren och hon hörde ;väfda snyftningar. — Nu går Peggy Malloney, tänkte hon, men utan att röra sig eller ens se upp. Fotstegen gingo vilare, och andra, tunga och ojämna, följde sfter: det var Malloneys koffert, som bars ned. En dödslik tystnad herskade nu i hela buset. Slutligen hörde hon en vagn stanna atanför porten. Hon sprang upp och skyndade till fönstret. Nu skulle de fara, hen nes man och Willie; ja, vagnen stod der utanför, men ännu var den tom. Det blet en lång väntan, tystnaden omkring henne blef alt djupare; nu hörde hon sin mans steg i trappan. Skulle han återkomma in? Hon dolde sig bakom de: stora fönsterdra perierna och kastade en rädd blick mot dörren; men stegen gingo vidare, tills hon hörde dem, fasta och tydliga, i den nedra, stenlagda förstugan. Åter en tystnad och ett nppehåll, innan dörren till barnkammaren hastigt slogs upp och små fötter lätt skyndade utför trappan. Willies röst hör des ifrigt ropa pappa, pappa, och faderns klara stämma svarade gossen från förstugan hä öppnades porten och iskall luft rugade in: UusBt,