Aftonbladet – 17 november 1874, sida 3

Så sade man nu allmänt om doktor Ca-! meron. Ung hade han aldrig varit, men den enda timmens skymf och grämelse haie gjort honom tio år äldre. Den enda, som icke såg detta, var Winifred, men från denna dag inträffade en bestämd förändring ihennes uppförande mot man och barn. Hon sysselsatte sig mera med hushållets angelägenheter, såg sjelf igenom räkningarna för veckan och egnade sig mera åt Willie än förut. I hela timmar kunde hon hafva honom inne hos sig, hon tog honom med sig ut, då hon åkte, lät honom läsa för henne i sina små böcker och höll honom uppe om aftnarna långt öfver hans vanliga tid att gå till hvila. Doktorn såg förändringen och kände sig tacksam för den samma, Ingen handling af godtgörelse skulle innerligare gått fadern till bjertat. Var det verkligen möjligt, att godt kunde komma af ondt och att mor och barn ändock skulle dragas till hvarandra? Så förflöt en månad. Ett dödslikt lugn hade, såsom vanligt är, kommit efter stormen. SJUNDE KAPITLET. En månad hade förflutit, sedan Cyril och Winifreåd skiljdes från hvarandra. Det var då i slutet af September, det var nu i slutet af Oktober. Mrs Malloney stod vid trädgårdsgrinden och pratade med en af sina sqvallersystrar. Nej, nu får jag lof att gå, yttrade den sistnämnda, en liten qvickögd ock qvickfotad kammarjungfru. Jag har en hel hop saker att uträtta och hur tiden skall räcka till för att springa åt hundra olika bäll i staden, det vet inte jag. Hon hade likväl nu stått en halftimme vid denna trädgårdsgrind. Är det något, som jag kan uträtta åt er med det gamma, kanske ?