Aftonbladet – 17 november 1874, sida 3

och inte ett ord får ni säga åt någon menniska derom. Ja, men det kan väl icke skaffa mig någon förargelse? Kammarjungfrun började känna sig orolig, FA hit det, så jag kan se utanskriften. Hon uppläste denna med hög röst. Jaså, det är till en Reverend; nå ja, då är naturligtvis alt som sig bör. Ett utrop af förskräckelse ljöd i det samma från hennes läppar. En stark hand hade helt lugnt omslutit brefvet; då de båda qvinnorna vände sig om, stodo de ansigte mot ansigte med doktor Cameron, Den främmande kammarjungfrun, som anade att icke alt stod rätt till, tog hastigt till flykten, M:rs Malloney hade förlorat fattningen och stod blek och darrande framför sin husbonde, väntande att hans vrede skulle träffa henne som ett åskslag. Hennes blick var orörligt fäst på honom. Han såg först på brefvet, derefter på henne. M:rs Malloney, sade han med en röst, så oförklarligt lugn, att den isade blodet ihennes ädror. ni lemnar om en half timme mitt hus, för att aldrig mera återvända. Ni kommer icke att träffa er matmor dessförinnan, ty ni har svikit hennes förtroende, då ni öfverlemnade åt en främling detta bref, som ni hade lofvat att med egna h der inlemna på posten. Mathews skall gi er tre månaders lön och jag förbjuder er att någonsin mera sätta foten inom mina dörrar. Hon ville säga något, men tungan vägrade att göra sin tjenst; hon ville falla till hans fötter, men hans lugna, obevekliga blick beröfvade henne förmågan att röra sig. Doktor Cameron ropade på Mathews och gaf sina order; derefter begaf han sig upp till sin hustru.