Aftonbladet – 17 november 1874, sida 2

ör Jå år SN NN rp gt habe angr ET PE RN Byrne FENA ka att de utan dröjsmål skola voteras. n man lemnar parlamentet åt sig sjelf, skall t icke dröja länge, förr än det äter blir t rof för oreda och förvirring. Det är . icke längre svårt att bringa: budgeten i mnvigt, om man riktigt allvarligt vill det; I man måste vilja dot och icke förspilla len. hr är Enligt gammal sedvana gaf Londons nyilde lord mayor, David Stone, den 9 Nov. rd. mayorsdagen) i Guildhall en präktig unkett för ministrarne, de främmande sänbuden och många andra personer af rang, dan han först med öflig medeltidsprakt h klädd i galadrägt gått från Guildhall ll Westminster. Processionen skildras göom utomordentligt lysande, gatorna Voro rydda med flaggor, guirlander och mattor . m,, en oerhörd menniskomassa årkådsde astligheten, och som vädret var vackert, tog ig det hela förträffligt ut. Banketten tog in början kl. 74 på aftonen, och skålarnes ad öppnades af den, som af lord mayorn tbragtes för drottningen, för prinsen och rinsessan af Wales samt för fältmarskalen, hertigen af Cambridge. Skålen för de tländska sändebuden gälde i främsta rumå er Frankrikes sändebud, grefve Jarnac, om med rörelse tackade, häntydande på et personliga vänskapsband, som sedan vånga år förenat honom och den nu vaande premierministern. Största intresset ade dock Disraelis svar på den för honom Itbragta skålen, ett tal, som väsentligen , rar af följande innehåll: Det är sex år edan jag senast hade äran att tacka förl, len utmärkelse, som i afton kommit b. m:ts ( ninistrar till del, och jag kan icke undgå lj tt tänka på det, som under dessa sex ärl,; illdragit sig. Intet skede i den nyarel, idens historia — ja, jag vore frestad attl) säga i den gamla tidens ock — har att framvisa märkligare händelser. Stora armeer ha blifvit förda i fält, användandel, förödelseredskap, som vetenskapen för 501; år sedan ej drömde om; kejsardömen ha försvunnit och kejsardömen blifvit upprät-. tade; republiker ha blifvit grundade i vårj omedelbara närhet, flere suveräner ha blif-i vit detroniserade än under revolutionskriget, och såsom en dröm har man sett försvinna en trop, som kejsare och konungar under århundraden förgäfves sökt störta. Men under all denna växling och oro har England varit lyckligt och lugnt. Det har icke alltid så varit. Personer finnas ännu, som kunna minnas då proklamerandet af republiken i ett grannland tycktes skola blifva tecknet till ett allmänt uppror i England. Till och med denna stad blef en dag försatt i belägringstillstånd. Vi måste taga vår tillflykt till dåtidens största militärgenier för att undertrycka rörelsen. Artilleri blef uppstäldt på våra broar, och under loppet af 24 timmar kunde qvinnor och barn ej lemna sina hus. Nu är folket lugnt, ty det är nöjdt. (Bifall.) Jag skall icke gå in på partipolitikens förbjudna område, men jag skall dock, för att förklara min ställning i detta ögonblick, säga, att en af orsakerna till detta omslag i folkets stämning är den, att h. m:t nu har till ledningen af de allmänna ärendena kallat en konservativ minister. Nationen har fått hvad hon önskar hafva. Jag hörde en gång med oro sägas af män, hvilka utan tvifvel tillhörde det liberala partiets bästa fraktioner, att en konservativ regering icke kan ega bestånd, emedan hon då skulle hafva blifvit tillsatt af konservativa arbetare, och en konservativ arbetare är en anomali. (Skratt.) Man har sagt, att en arbetare icke kan vara konservativ, emedan han intet har att konservera — han har hvarken jordegendom eller kapital. Det skulle således icke finnas annat af värde här på jorden än kapital eller jordegendom! Hvad är till exempel jord utan frihet? Hvad ärkapital utan rättvisa? (Hör, hör!) De arbe: tande klasserna i England ha ärft värdefulla personliga rättigheter; deras, personer och hem äro okränkbara; de behöfva ej frakta för godtyckliga arresteringar eller husvisitationer. De veta att lagen är lika för alla, de veta att industrien är fri, att de kunna sammansluta sig för att skydda sina intressen, att det står dem fritt att till lands eller vatten tjena sin suverän, men att ingen från hem och arbete kan tvingas till soldattjenst. Detta alt är privilegier, som det är väl värdt att bevara. Och derför är det som arbetarne äro konservative. Hvad parlamentets senaste 8ession vidkommer, har den stundom blifvit hårdt bedömd. Jag står icke här för att försvara den, ty jag önskar icke att här inlåta mig i strid (munterhet); men jag vill dock säga, att jag med tillfredsställelse ser tillbaka på den samma, och jag tror attla gar blifvit antagna, som med bifall blifvit helsade af hela landet. Jag kan i det hela lyckönska er till landets ställning. England har sällan varit lyck: ligare och belåtnare än i detta ögonblick. Vår handel och industri befinna sig på en god ståndpunkt, och det är icke nägot tvifvel underkastadt, att de snart skola ansenligt höja sig. Vår finansiella ställning skall motsvara våra förhoppningar, och min vän finansministern skall i sinom tid göra landet ett högst intressant meddelande härom, hvilket skall! visa, att hans politik är sund, och att han har rätt att vara stolt öfver den plats, han bekläder. (Bifall.) Tillståndet i våra utländska besittningar och kolonier är lika godt, och den förfärliga katastrof, som hotade Indien, är lyckligt öfverståndea. Hvad angår ställningen i utlandet, är den visserligen icke så tillfredsställande. En laf de utländska makterna är representerad här vid detta bord, och på ett sätt, som ingen at de närvarande skall glömma. (Bifall.) Det är mig en stor glädje att sammanträffa med en af mina äldsta vänner i den betydelsefulla ställningen af franskt sändebud. Han uttryckte sin tillfredsställelse öfver att blifva helsad i detta Jand, vid hvilket han är så fäst, och i hvilket han blifvit uppfostrad (bifall), och jag tror, att jag i Londons borgares namn, ja,i hela I det engelska folkets namn vågar säga, att de känslor, han uttalade, blifva återgäldade. (Lifligt bifall.) Att säga, att det icke finnes någon anledning till bekymmer i den l närvarande situationen på kontinenten, skulle vara dåraktigt, men jag vill i hvarje fall uttrycka ministörens tro, att stormakterna enhälligt önska att bavara freden (Bifall), och jag kan uttala vär tro, att freI den verkligen skall blifva bevarad. (Bitall.) Utan att inlåta mig i betraktelser, som kunna blifva oriktigt tolkade, kan jag icke uråktlåta att säga, att här iEngland råder Ten allmän beundran öfver den spänstighet, som Frankrike lagt i dagen under sina Toerhörda olyckor (bifall), och hyser det förtroende till dess nuvarande ledare, på grund af den hofsamhet och förståndiga själsstorhet, som de lagt i dagen, att vii ER FN TIIRINARTE Ofeg EA er ERE TNE FN b å