Aftonbladet – 16 november 1874, sida 3

Tenorsångaren hr Wessberg har såsom gäst uppträdt å Stora teatern i Alfredos parti af Den vilseförda och hyllats med det erkännande, som rättmätigt tilldelas en fullt mogen och mångsidigt utvecklad talang. Han eger icke någon hjeltetenor och kan ej, såsom tvänne föregängare i rollen, imponera särskildt i de moment, gom skildra lidelsens vildaste utbrott; men hans stämma är böjlig, angenäm och mäktig af de mest skiftande uttryck, och med en verkligen förträfflig skola förenar han klar uppfattning af ämnet samt konseqvens och helgjutenhet i dess framställning. Genom omsorgsfull vård om röstens ingalunda stora resurser blir det honom möjligt att åstadkomma en gripande stegring af uttrycket, såsom t.ex. skedde i den mästerligt återgifna arian: Di miei bollenti spiritis — och blott då det gäller att fortissimo attackera en hög ton röjer sig under stundom stämmans svaghet. Den scen, hvari Alfredo förolämpar Violetta, förfelade härigenom något af sin verkan, hvaremot alla de detaljer, som specielt fordra artistisk finess lyckades förträffligt. Såzom skådespelare är hra Wessberg