har teatern ingen skådespelare, som bättre kunde fylla den än hr Sundberg. Affruntimmersrolerna framstår mest fru Almlöfs madam Rundholmen, Fröken Abergs Selma är förtjusande vacker och liflig, men ej fins hos henne detta djupa inre lif, hvaraf förf. gifvit en antydning: hos henne får derför det vackra och sanna kraftutbrottet i tredje akten ej häller utseende af annat än en nyck. Fru A. Kinmanson är en mycket färglös Thora. Om de öfriga spelande är ej mycket att säga, så vida vi ej för fullständighetens skull borde nämna att hr Elmlunds vackra bemödanden att afvinna Fjeldbos af förf. misshandlade karakter något intresse, enligt sakens natur, endast delvis kunna lyckas. A FP