Aftonbladet – 13 november 1874, sida 2

synd emot Gud och emot mig; nej, jag bör icke anse dig ansvarig för dina gerningar. ;I Jag vill gerna tro dig hafva felat af okunnighet och finner äfven nu en ursäkt deri, latt du är ett barn, Winifred upplyfte långsamt sina ögon, Jsom nu antagit ett högst ovanligt uttryck, då hon fäste blicken på sin man, Hon undvek ej längre hans blickar, utan mötte dem fast mer sk, gom hon aldrig gjort, då hon var skuldfri — oförfäradt och djerft. Du misstar dig, James, du misstar dig alldeles; dn behöfver icke deri se en ursäkt för mig. Jag är ej ett barn; jag var det, då pappa dog, då du gifte dig med mig, då gossen föddes, Jag var ännu för tre mb; nader sedan ett barn — jag är det icke numera., : Med ett stygn i hjertat kände James Oameron, att hyad hon sagt var sant: hvad en makas och moders heliga pligter ej förmått verka, det hade en straffbar kärlek gjort; genom den hade slutligen hans barngliga hustru blifvit en qvinna, Jag vet att du är ond på miga, fortfor hon och talade mycket fort, liksom hon va rit rädd för att bli afbruten, och jag tror nog att menniskorna skulle säga att jag gjort hvad som är orätt, men du borde vara den siste att fördöma mig, ty felet är lika mycket ditt som mitt. Ja, fortfor hon med mycken häftighet, glad öfver att finna ord för den beskyllning hennes brottsliga kär. lek hade ingifvit henne, felet är lika myc: ket ditt, som det är mitt: hvarför gifte du dig med mig, då du visste att jag icke älskade dig, och då du ej älskade mig? Säger du detta för att urskulda dig sjelf elier för att anklaga mig? Jag säger det, emedan det är sanning; du har aldrig älskat mig, verkligt älskat nug, sa Som mr Thornton, och derför borde du ej häller gift dålig med mig, Detta kände : jag, då gossen föddes, och det gjorde mig : glad öfver att få dö... Jag har känt detl: ännu tydligare på sista tiden, Hvad rättig-i het hade du att gifta dig med mig och att i