Aftonbladet – 13 november 1874, sida 2

dock ej till fullo; åt den skam och sor; hon dragit öfver sin man, egnade hon en enda tanke, men hon fattade, så mycke som det var henne möjligt, hvarthän hon had kommit, och ett underligt uttryck spred si öfver det barnsliga ansigtet, Hon lad sina hopknäppta händer på bordet, och ri sten var, ehuru låg, likväl fast, då hon ga den begärda adressen, Doktorn uppskre den jämte namnet, stoppade åter boken bröstfickan oeh fortfor: Du frågade nyss hvad jag ämnar gör: Jag vill säga dig det. För det första äm nar jag skrifva till mr Thornton och säg honom, hvad du långt före detta bort med dela honom, att han aldrig mer bör sätt sin fot i James Camerons hus eller ge Ja mes Oamerons hustru; för det andra — nej Winifred, du behöfver icke draga dig till baka, du har intet att frukta. Jag är icke rädd, sade hon och be hårdt ihop tämderna sawt slöt sina sm! händer till sammanr, så att naglarna hvit nade, Hvarför skulle jag vara det? Hurv ond du också är, kan du ej göra mig någor skada; du kan icke döda mig liksom Carolines far, hviken upptog dig som en tiggare frår gatan och uppfostrade dig som en son. Nej. jag fruktar ingenting, Jag vet att du tror mig vara mycket dålig; du anser det myc ket dåligt af mig, att jag varit road af mr Thorntons sällskap och låtit honom säga alt det der, men jag visste icke att det var orätt; han var alltid så god och vänlig emot mig, han var den enda vän jag har haft, sedan Caroline reste. Dagarna voro så ånga och jag kände mig så ensam; jag lade ju ingen att tala med, och jag var så ycklig då han kom, så ledsen då han gick; nen jag visste icke att han älskade mig, tminstone icke — — på det sättet, förr än dag. Winifred, sade Cameron, och hans röst ar snarare sorgsen än sträpg, jag vågar cke bedöma dig så, som jag skulle bedömt hvilen annan qvinna gom hälst, Jag vågar ej Äga, att hvarje ord, som du yttrar, är en 1 Pp