Aftonbladet – 12 november 1874, sida 2

Ett af dagens telegram meddelar att vid de val, som i söndags företogos tillitalienska parlamentet, hafva definitivt blifvit utseåde 144 af högern och 110 af venstern. Af telegram till engelska och franska tid ningar erfar man, att folket tagit liflig del i valen och att lugnet ingenstädes stördes. Garibaldi har blifvit vald i två valkretsar i Rom; havs val är dock icke definitivt, emadan i samtliga Rows valkretsar omval komma att ega rum. Det märkligaste med Garibaldis val är, att en mängd medlemmmar af de: klerikala partiet röstade på honom. Flere af ministrarne ha blifvit valda. Jämte anförandet af dessa detaljsr meddela vi här en korrespondensartikel från Rom till Independance, i hvliken situatiouen omedelbart före valen skildrasv, närmast i samband med Visconti Venostas märkliga tal till hans valmän. Korrespondensen lyder gålunda: Italien befinner sig midt i valperioden. För öfrigt ingen feber som i Frankrike. Bestämdt äro de politiska opinionerna här mindre lifliga. Man diskuterar visserligen både de moderatas politik, hvilka hittills ledt affärerna, och den avancerade politiken, hvilken, påstår man, skall vinna platser i nästa parlament, särskildt en för Garibaldi. Goaneralen kommer nämligen att väljas i Transtevere och detta anses redan så visst, att prins Corsini, som varit hans motkandidat, kommer att träda tillbaka. Men prins Corsini, egare af det ryktbara palatset Corsini och galleriet af samma namn, är alldeles specielt Transteveres romerske prins, Hvad angår baklängespolitiken, som drömmer om ett återvändande till det gamla, ager den inga representanter bland dem, som diskutera på offentliga möten. Hon är representerad af den romerska adeln, det vill säga af majoriteten af denna adel, ty det gifves en del, som försonat sig med Italien. Männen och qvianorna af påfliga partiet lefva för sig sjelfva, inneslutna inom sin krets, likasom Pius IX är inspärrad i Vatikanen. De bry sig om ingenting och hoppas i sjelfva verket icko att få Aterse det förflutna, som de sakna, emedan de inse, att det för alltid är slut dermed. Vi lemna dem derför sido och skola blott tala om den lefvande delen af befolkningen. 1 Jag sade er, att hon, sysselsätter sig med valen, att här och der förekomma valmöten och att man begagnar sig af sina medborgerliga rättigheter, utan att inlägga i frä gorna samma passion, gom man skulle inlägga i ea kärleksangelägenhet eller en konstfråga. Icke så som skulle en hva veta, hvad han vill; icke så som skulle ej i valkretsarne förekomma en strid för den eller den kandidaten; men man skall endast slåss med anslag på knutarne och knifver skall ingenstädes komma att blanda sig i leken. Det kommer sig deraf, att alla här vilja det samma och meningsskiljaktigheterna icke ens med afseende på medlen äro syn nerligen djupa. En smula mer diplomati här, en smula mer ifver Uer. Det är alt sammans. På bottnen är man ense om alt. Läs bara Visconti Venostas tal, som redogör för hela Victor Emanuels politik alt sedan Carl Alberts tronafsägelse. Ett land, der en mi nister kan hålla till sina kommittenter och sina administrerade ett sådant tal, är ett mycket starkt land! Ack! hvilken skilnad mellan Visconti Venostas på en gång talangfulla och ärliga redogörelse för hans valmän och de tal, i hvilka det bebagat hrr de Broglie och de Fourtou att framställa den franska politi ken. I Italien är det en statsman, som talar uppifrån till medborgare; i Frankrike är det blott en rhetor, som söker hålla sig SS