Aftonbladet – 11 november 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Literärt. Cervantisterne i Spanien. En författare som tecknar sig Dr W, H., meddelar i Neu freie Presso följande intressanta uppgift om de literära förhållandena i Spanien: Om Spaniens literära lif erfar man utomland i allmänhet ganska litet. Det ser nästan ut som om det olyckliga landets vacklande po litiska och sociala förhållanden skulle ha skjuti en rigel för all intellektuell rörelse, och man ä henägen att till ytterst ringa värde uppskatt: dess invånares bildningsbehof så väl som dera bildningssträfvanden. Men häri misstager mal sig, Den storartade boksamliug, som Spanie; på verldsutställningen i Wienihade utstält i si paviljong, kunde upplysa hvar och en, som to; tillfället i akt att göra sig bekant med henne om motsatsen. Med förvåning räknade man de: utomordentliga mängden af dess skolböcker, frå folkskolans nedersta trappsteg till akademierna högsta; för mången torde en känsla af blygse ha inmängt sig, då man jämförde den ytterst be qväma uppställningen, den vackra utstyrseln, in nehållets ordkarga tydlighet, hvilken för det me sta beflitar sig blott om det nödvändiga utan al barlast, med dem af samma slag istater, som tr sig gå i spetsen för civilisationen. Det fatta lika litet arbeten för tekniska skolorsom för an stalter för blinda och döfstamma; det fins läro böcker för alla yrken, och vi ha haftivåra hän der en bok i hattmakeri, som utan tvifvel ka kallas den enda i sitt slag. På vetenskaplig skrifter är ingen brist, observatoriets i Madric och de meteorologiska anstalternas årsböcker ut göra långa rader af band. Andra samlingar vi sade, att Spanien är utomordenligt zikt på alle slags periodiska publikationer; der fans en sådar af de i landet utkommande tidningarna, hvilker kunde mäta sig med hvarje annat lands. Likaså befnnnos konstföreningarnas och de literära säll skapens samlingar vara mycket talrika. Blanc de senares trycksaker fäste vi oss i synnerhef vid en serie, som tillåter att kasta en lönande blick in i den iberiska halföns intellektuejla Vore det väl möjligt att i tyska ändeiv. befatiadUtgifvi Goethe 1 ve sig med någon eh — . v eller Schiller? Vi betvifl: tara med den tusentals gånger kommen .--ue Shakespeare har endast kunnat föranleds sina beundrare att utgifva årsböcker. Spanier står derför före alla andra nationer i det fort satta ärandet af sina literära storheter; detta be visar den framför oss liggande: OCronica de lo: Cervantistas. Periodice literario; uwnica publica con que existe en el mundo, dedicada al princip: de los Ingenios (Cervantisternes krönika. Liter; tidskrift. Den enda i verlden existerande, snille nas furste tillegnade publikation). Denna kröniks har utkommit i Madrid en gång i veckan sedar år 1871; hennes grundläggare och redaktör ä1 den lärde skalden Don Ramon Leon Mainez: hon innehåller endast originalarbeten om detf stora snillets, den odödlige författarens ai Don Quixote, Miguel Cervantes Saavedras lefnad och arbeten; obestridligen är han också en af de mest begåfvade andar, som alla tider och nationer frambragt. Bland de icke endast nominelt representerade medarbetarne befinna sig Spaniens mest berömda, samtida namn; men utom detta lands gränser torde endast ytterst få af dem vara kända, såsom Fernan Caballero, Ramon de Antequero, Miguel de Carvajal, Fermin Herran, Don Engenio Hartzenbusch (Patriarca de nuestra literatura contemporånea y ; de los cervantistas espiwmoles), dr B. W. hebussem, Antonio de Trueba m. fl. Tidskrift ten vill äfven vara föregångare för en Academia Cervantica, som hittills ty värr för de ogynsamma förhållandenas skull icke har kunnat sättas i verket. Man kunde tro, att ett periodiskt blad, som alltid varierar blott ett och samma tema, snart skulle arbeta ut sig och förlora allmänhetens intresse; men intetdera tyckes inträffa med denna krönika. Hennes läsarekrets har fyradubblats sedan 1872 och ämnen fattas henne aldrig. Och man måste medgifva, att redaktionen förstår att utmärkt väl välja och fördela det, så att vi i lessa veckoblad få ett verkligt pexlband af de ntressantaste gåfvor. Men dö bevisa också, att är on varaktig hänförelse för en stor nationell örfottare är medarbetare, hvarförutan hela föreaget vore omöjligt, Från alla vrår ef Qasti