Aftonbladet – 11 november 1874, sida 3

AR ENVINIDEIME I vittuesbörd i den fest, som i dag, efter in bjudning af flere bland Oplandenes bäst ;jmän, hålles på tioårsdagen af öppnande utaf Sagatuns folkhögskola. Det var först 20 år sedan Danmark fåt -Isin första folkhögskola — den i Rödding Nordslesvig efter initiativ -af Flor och Grundtvig stiftade — som denna inrättning fjöfverflyttades till Norge. Bägge de män som man hade att tacka härför, teologiske kandidaten Herman Anker, som med stor artad frikostighet offrat sin ansenliga för Imögenhet i denna saks tjenst, och den ener giske, tiffulle Ole Arvesen, voro starkt på verkade af Grundtvigianska ider, men un der det bägge i följd häraf, enligt förhål landenas natur, närmast måste söka förebilden till den första norska folkhögskolans Iyttre anordning och hela pedsgogiska snitt ti de alla redan för handen varande danska I skolorna af liknande art, nraktläto de ej häller att fästa uppmärksamheten på att åtokilligt i sjelfva undervisningens innehåll och karak. ter här måste anläggas på ott annat sätt och, så att sägs, nyskapas. Att det härvid ej alltid kan hafva varit så lätt att i jförsta groppet träffa det rätta, faller af sig Iajelf, Men att arbetet vid Sagatuns folkhögskola det oaktadt i det stora hela har ifylt ett verkligen befintligt behof och lyckligt löst sin uppgilt, det framgår icke blott af det stora tilloppet af lärjungar vid skolan, utan kansko ännu mer af det faktum, att en mängd folkhögskolor uppstått öfver alt i landet med denna såsom förebild, af hvilka några npprättats af lärjongar, utgångne från Sagatun, andra af akademiskt bildade män, hvilka genom längre vistelse vid Sagatun tagit kännedom om undervisnings: och arbetssättet derstädes. Först bland dom kom 1869 den ursprungligen i Sel i Gudbrandsdalen upprättade, sadermera till Gausdal flyttado, af Kristofer Brun ledda folkhögskolan, som nu förestås af honom i förening med skalden Kristoffer Janson, och till dessa hafva under de tre, fyra sista åren kommit flere nya, bland hvilka särskildt tvänne i Tröndelagen syras hafva slagit fast rot och verkat änder lifligt erkännande. Äfven mera medelbart gaf Jagatun anledning till en stark verksamhet på detta område. Denna skolas bägge stiftare voro, såsom nämndt, s. k. grundtvigianor, och det var derför endast hvsd man kunde vänta, att sjelfva skolan måste möta mycket minstroende från det ortodoxa partiets sida, som icke blott betraktarden kirkelige Anskuelse som en farlig irrlära, utan ock i grundtviglanismen ser en lifsriktning, som undergräfver en allvarlig, sedlig uppfattning at det närvarande och det tillkommande. Sedan det hade visat sig att icke ens det grundligaste teoretiska uppvisande af de grundt vigiaBskafolkhögskolornasförderflighet varit i stånd att fråntaga dem folkets förtroende, grep man till en annan utväg, nämligen att såsom en motvigt upprätta egna högskolor, ledda af män, om hvilkas ortodoxa åsigter man på förhand hade förvissat sig, och öfver hvilka man kande ntöfva en noggrann kontroll. Med stöd at en i detta ändamål stiftad förening upprättades nu ett par så dana folkhögskolor, bland hvilka särskildt må nämnas den i nordre Bergenhus amt af kand. teol. Jakob Sverdrup, en brorson till den bekante politikern, ledda, gom har vorkat under längra tid och med stort nit. Trots detta måste likväl hela folkhögskolesaken i Norga länge kämpa icks endast mot teologiska betänkligheter, utan ock mot ett mycket bestämdt, väsentligen af pedagegiska grunder dikteradt motstånd. Vid ett talrikt besökt folkhögskolemöte, som för två är sedan hölls här i Kristianin, kom kampen till öppet utbrott, och en af en bland universitetets professorer utgifven broschyr — som följde omedelbart efter detta möte och hvari folkhögskolorna beskyldes föratt endast utveckla dels korakterslösa agitato rer, dels en hop, egnad att låta leda sig af degae ; för folklig förgudning, affektation, högmod, inbilskhet och mytologisk qvasikristendom ; för att utgöra hemmet för den godmodiga pratsamhet, som under olika variationer utgör den dansk-grundtvigianska folkhögskolans och dess afläggara egendomliga väsende o. s. v, — var icke annat än en trogen genklang af de svåra beskyllningar, som under sjelfva mötets för handlingar framstäldes mot folkhögskolan i Norge. Mot dessa klagomål måste de närvarande folkhögskolelärarne mera vara hänvisade till att påpeka de praktiska resultaten af sin verksamhst och att denna faktiekt hade tillfredsstält ett för handen varande kraf, än de kunde åberopa sig på bestämda pedagogiska doktriner. De måste framhålla att folkhögskolans undervisning enligt sjelfva sin natur alltid i högre grad än statsskolans måste sätta sig den uppgiften före, att rättal sig efter de lokala förhållandena i vederbörande distrikt, efter befolkningens bildningsståndpunkt, och framför alt få en starkare prägel af både lärarens och lärjungar. nes individualitet. Men de kunde också fästa uppmärksamheten på att det just var häri, folkhögskolan hade sin styrka och det, ! gom berättigade till att tro att der förelåg ett värf för henne att öfvertaga vid sidan af den uniformt orgaviserade och admini-l: strerade offeutliga skolan. Snarare, än man ännu för kort tid till baka kunde haft anledning att tro, har också erkännandet häraf banat sig väg och just i dessa dagar trädt i dagen på ett sätt, som : visserligen icke är ett bland de minst betydelsefulla resultaten af den verksamhet, som i dag för tio år sedan inleddes genom öpp-!: nandet af folkhögskolan i Sagatun. Jagl ayftar härmed på det förslag, som nyligen framlagts vid folkskoledirsktörernes gemonsamma möte i Kristiania, om upprättandet af några nya skolor med väsentligt likartad . vrpaingskrts ogh anordning med folkhög-: skolans. ERE NN TN fan I om nah. annan. förnäm wedge mans sm I v