Aftonbladet – 11 november 1874, sida 2

revolutionära Frankrikes djerfve söner. När tronen intagits af Paul I, afskydde man samma Frankrike. När den milde Alexanler bestigit tronen och man kom under fund med att han utvalt England till Rysslands mönster — i en framtid, skyndade man sig, såsom sagdt, att beundra England, engelska institutioner, engelsk politik, engelsk literatur. Man dref i början af Alexander I:s re rering formlig afgudadyrkan, med alt engelskt. Huru man skulle kunna tillämpa en så nationelt egendomlig författning, som den engelska, på ett land som Ryssland, der den sociala och politiska utveckling, som så småningom skapat engelska författningen, alls icke försiggått, var en fråga som naturligtvis föga bekymrade dem, hvilka omfattade anglomanin endast såsom en aller högsta modesak. Men äfven de — och sår dana funnos visserligen — som på fullt allva hängåfvo sig åt de i den officiella rymden skimrande konstitutionella luftslotten, gjorde sig till en början föga reda för huru i fråga varande slott skulle fästas på verklighetens mark och huru de der skulle taga sig ut. Man endast förberedde sig, gå godt man kunde, att med öppna armar emottaga den sköna framtiden. Man sökte framför alt sprida bildning, reformera det religiösa lifvet, väcka det humana medvetandet. Vi omnämnåe nyss den otroliga lätthet, hvarmed man i Ryssland från Peter I:s tider kastat om från det ena utländska mönstret. det ena kulturidealet efter det andra, ait efter som vinden blåst på allerhögsta ort. Då man emellertid icke lika lätt mördar idber och sympatier som kejsare, har det naturligtvis händt, att under det on p bilduingsriktning blåst upp för dagen oc