Aftonbladet – 10 november 1874, sida 2

edlar i stället för de nu löpande inkonverabla seålarne; men den nöjer sig med att fvakta don femävingom skeende reduktionen f premien å guld, iuseende att olägenheoraa af de närvarande myntförhållandena iro ytteret obetydliga och att de ingalunda spått rätt, hvilka betecknade dessa förnålanden såsom en källa till ändlösa och otaiga finansiella svårigheter och olyckor. En reform af tulltaran 1 frihandelus riktning skall måhända i en framtid blifva en stridsiråga; för närvarande äro båda partierna i fetta afseende inbördes fövdrade, och de praktiska svärigheterna, somuppresa sig mot dezs aniagande, äro oöfvervinneliga. Inga stora politiska frågor dela för öfrigt tioner. Lagarpe om utskänkning af spirituosa må uppröra Massachusetts, och Iowas och Illinoit. farmors må forörg att järnvägs belagen skola frakta deras produkter på hvad de kalla resonabla vilkor, men om rtaterna öfver hufvud: taget kan man säga rett de i politiekt afsesnde befinna sig i pmnlt vatten och döt synes ej orannölikt att detta.tillstånd skall fortfara ända till nästa presidentval Va Kreuzzeitung offentliggör ett nytt bref från grefve Arnim. skrifvet till hans slägting, v. Arnim-Criewen, hvilken uppmanat honom att. tillbakavisa beskyllningen för att hafva inlåtit sig på börespel. Det är, shsom bekant; frkn Bismarck sjelf denna baskyllnirg utgått, och Arnims bittra yttranden i åvtig bref halvaderförwirekt afseoude pä rikekanaleres. Han säger i brefvet att han tror sig intet kunna uträtta mot detta förtal, som smyzer omkring på dunkla mön privilegierade vässar, mutan att det hittills varit honom möjligt -att-finnaen bestämd person, af hvilken hau kunde kväfva räkenskap för det gamma, Det är ju häller icke säkert, att något skulle kunva uträttas Ze vom en rättegång; ty ehuru den förnärsmande afsigten är Mar. ligger det dock i och för sig intet förorättande i att säga att enperson. befattat sig mel börsspekulatio: ger. Han konds väl I starka uttryck förblara boskyllnisgen för on lögn; men dermed vore: intet bevisadt Han kurde väl l.fva on och hvar, som kunde beviss stt han på börsepel förskat sin förmögerhöt, em louiedor för hvarje thaler han förtjegt; meon ingen skulle jnkunna. anmäla sik. sHelå saken är Ihögets grad gemor, och dw kar, atan att vara ohöflig, säga alla, att den man; sourförst utspridt åeuna insinuation, mera har tänkt på affekten än ph aadningen et sina ord Etter. att på detta sätt hafva gifvit luft åt sin harm motrikekansleren, förklarar Arnim, ätt hsäå under jen ivljl af är nödgats anlita disko gförea een för att öfvervinna sina finansfelln bryderier, hvilka till. en del uppxtätt genom de stora uppoffrisgar, som Kans diplomatiska tjenstehefattnirg gjort nödvändiga. Den, som iutresserar sig för mina lörmögeuhetsförhbllanden, beköfvar blott inhemta npplysningar hos Hansemanr, Han har i tjugu fom är könt mit öituatlog, och för närs varande känner han den. då han granskar mina olika konti, sennolikt bättre än jag elelf Efter dessa anmärkningar sliter Arnim me? följarde hvases utfell mot Bismarck: Om aliqvid herebit af deta bskdanterl och prat, sEsom dn fruktar, kan jag icke Veta. Det beror väl, hvad hvar öch en särskildt vidkommer; vå ut hvilken tidnivg ban hertar sin andel at sder offont ligs meningen.s Denna är emosllertid härd iandet gilven på onpifeprönad åt en gexeralförpaktare, som, arbetar med så stort karis tal, att intet mot houomrtår att uträtts. i PROC TKT NTA