Aftonbladet – 7 november 1874, sida 2

ker er, har ni ef: annan liten förbindelse på tjugofyra pund, tretton shilling, två och en half pence, Det, skulle jag tre, är rätta summan. Mr Plumper hade anlag för det humoristiska och tyckte mycket om ett litet skämt. Någonting sådant vill jag minnas -:att det var, ljöd det vårdslösa, halft föraktliga svaret; och så vida ej ämnen af vida högre vigt hade gjort, att saken fallit mig ur minnet, skulle utan tvifvel liqvid redan skett, Jag vill tro, att er räkning kom mig till handa för nägra veckor sedan? Mknader är rätta ordet, sir; säg tre månader och jag skänker efter de öfyerstigande veckorna, Mr Thorton började finna sin gäst något besvärlig, alldeles som Sarah förutsagt, och med oro undra, huru han skulle bli hoaom qvitt utan att betala räkningen eller tvingas att bestämma en dag derför. För att vinna tid, och under-törevändning att uppsöka räkningen, -som han-ganska väl visste icke låg der, gick han till sitt skrifbord och började flytta papperen hit och dit. Mr Plumper, som päkerligen anade för. höllandet med gäldenärens? manöver och kände sig alt fastare besluten att hafva sina penningar eller lagsöka, log åter för sig sjelf: Men detta leende bortdog lika hastigt på hans runda ansigte, som Macbeths vid Asynen af Banquos vålnad, då en stor, svart bund reste sig i ett hörn, sträckte sig lättjefullt, viftade nedlåtande med svansen, gick direkte fram till mr Plumper och lade sig vid hans fötter. Bestort, gjorde den olycklige fotdringsegaren ett försök att skjuta sin stol tillbaka, men dön stod intill ett bord, och högar af böckar, manuskript, m. m, instängde honom på golf vet åt alla sidor, (Forts.)