Aftonbladet – 6 november 1874, sida 3

åter, än försvalian den; patienten undrade, om den behöft timmar oiler sekunder för att komma lill hennes sida. Med ens var uu liksom gestolten hade trigjort sig från et omgifvande dunklet; nu såg hon ju ganska tydligt, att ået var Ruth som böjde sitt milda, lugna, deltagande ansigte öfver henne. Rith, hviskade hon med dämpad röst. sd Ruth lade på hufvudet nya kalla omslag, gat henne en kylande äryck, utjämsade .hufynåkudden och förmådde henne att ter lägga sig ned. Dersiter satte hon sig vid sängea och behöll ea af den sjukas brännheta händer i sin egen hand. Gå icke, Rutb; lemna, mig ej. Jag måste behäölla na taukar rediga, hjelp mig dermed. Ska nkgot; tela mig till, lät mig höra er röst. Ruth ikhågkom en psalm, som hon plägat vpprepa för Miriam ur minnet, dö hon var sjuk; hon appläste den au, Di Kon slu tat, yttrade miss, Dingh bedjande: sFörtfar, låt mig, höra er; det gör mina tankar så mycket klarare, Ruth fortsatte läsningen. Sk smkningom fingo de Stirrande;, vidöppna ögonen ett lug: nare Uttryck; GE Ruth. höll i: sin, darrade.ej längre, och då nästa timme slog, erinrändo den vakande om att läkmedel ä 150 skulle gifvas, fann hon till sin glädje att den sjuka somnat. Då läkaren enligt löfte återkom, mötte miss Bdgestone honom-vid dörren med.underrättelse att patienten fallit i en djup sömn, Han skakade klentroget, på hutvndet, stod en stand tyst och betraktade den Eolvande och trodde knapptsina egna ögons vittnesbörd. Men då: kan tidigt följande morgon Åter infapn sig och ännu säg henne i samma djupa, tunga sömn, erkände kan