Aftonbladet – 5 november 1874, sida 3

till ett fönster och stannade der fördjupac i tankar, utan medvetande af hvad som till ärog sig omkring henne. Ruth aflägsnade sig för att ej störa. Då hon en stund efteråt kom upp med te, fann hon misg Drugh stående vid fönstret i samma ställning, som då Ruth senast hade lemnat henne, Hon stälde brickan på bordet och ämnade åter gå, då hon med förvåning hörde sin hyresgäst begära eld. Eld! upprepade Ruth undrande, ty det var en mycket varm dag. Ack, jag ber om förlåtelse, gade Caroline, som nu för första gången såg sig om. Hon gick fram till bordet och sjönk ned på stolen, som Ruth framsatt åt henne. Jag trodde, ået var Jane; men jag skulle gerna vilja ha litet eld, jag fryser mycket. I hennes röst låg en darrning, som föranlät Ruth att uppmärksamt se på Caroline. Säkert var icke alt så, som sig borde, hon såg så besynnerlig ut. Jag är rädd, att ni är sjuk, sade Ruth mycket lugnt, för att ej oroa henne, Sjuk ! Miss Drugh upprepade ordet flere gånger, liksom sökte hon fatta och fasthålla en ny id6, och kastade en ängslig blick på Ruth. Sade ni, att jag är sjuk? Jag vet ej, kanske är det så. Jag har aldrig förr i mitt lif varit sjuk, men det blåste så kallt och gräset var vått. Blir. jag illa sjuk, måste ni sända mig på sjukhuset. Det gör mig ondt att jag skall besvära er, men jag förstod det ej sjelf. Jag känner mig så underlig och vet knappt sjelf hvad jag talar. Hela hennes kropp skakades så, att hon blott med svårighet kunde uttala orien, Hon lade handen öfver ögonen och tystnade hastigt. Det var tydligt, att hon sökte samla sina tankar för att kunna tala redigt,