baka, gom hon hade bereåt henne en liten öfverraskning, Numera, då hon, tack vare doktor Cameron, fann sig i en så mycket bättre ställning, behöfde hon ej längre uthyra sina rum. Ej häller skulle hon gjort det, så vida icke hennes varma, qvinliga känsla och omtanke för andra, mera än för henne sjelf, hade sagt henne att miss Drugh var olycklig och skulle få svårt att trifvas i hvilket hem som hälst. Högst få kunde förstb sig på henne; antingen skulle de stöta sig på Carolines-kalla, ovänliga sätt och lemna henne alldeles åt sig sjelf, eller skulle de kanhända tränga sig inpå henne, hvilket vore ännu sämre. Det måste emellertid helt och hållet tillskrifvag Ruths eget goda hjerta, att hon hyste välvilja för sin underliga hyresgäst, ty Caroline Drugh gjorde i sanning intet för att vinna den samma. Äuda sedan hennes förtroliga bekantskap med mrs Cameron började, hade hon blifvit dubbelt stol och förbehällsam, var föga hemma, och när det någon gång inträffade, tycktes hon mindre än någonsin böjd för att. meddela sig, Detta var emellertid icke något skäl, hvarför Ruth skulle förneka henne att behålla sitt rum, tänkte denna, ty hon hade ett tacksamt sinnelag och kunde icke glömma, af hurn ovärderlig nytta det en gång hade varit för henne att erhölla en hyresgäst. Förgamlingsprestens fru, en liten fryntlig, godhjertad qvinna, hvilken i lika hög grad värderade Ruth Edgestone, som hon hyste motvilja för miss Drugh, hade mer än en gång yttrat sig angående olämpligheten för Rath att uthyra sina rum, sedan hon nu mera kommit i en så god ställning. Det vore endast rätt och billigt mot barnen, dö de betalade så rikligt för sig, att förunna