Aftonbladet – 5 november 1874, sida 3

sardömet, den demokratiska, patriotiska a 1815, den blå tolkningen, sade S:te Benv till prinsessan Mathilde, den som pring Na poleon alltid, och ännu helt nyligen i sit bref till valmännen på Corsica, represen terat; men denna tolkning har endasti far liga tider åberopats af kejsardömet —un der de hundra dagarne, under det andr: kejsardömets sista månader. TI sjelfva ver ket kan dess natur icke passa ihop met friheten, och denna har säkerligen ickt Chislehurst och hr Rouher kommit öfver en om att införa. Vare härmed huru gom hälst, så kan mar icke dölja för sig, att kejsardömet på der senaste tiden har gjort framsteg. Fred ock lycka i aderton år eller så bortåt, och de stora materiella förmånerna utplåna ur mån gens minno regeringens moraliska uselhe och på sistone landets grymma styckning. Och likväl vill jag, till trots för kejsar dömets anhängares djerfhet och högljuddhet. i denna stund i valet mellan kejdardömet och republiken våga ett vad för republiken, och jag kan förstå Thiers obekymrade tra derpå. I betraktande af landets nuvarande ma: joritet, hvilket alt mer och mer republikaniseras, och under förutsättning af gatulugnets upprätthållande (och ali tyckes lofva, att det ej skall bli stördt); — då vidare omöjligheten af alt konungadöme har blifvit tydligt och klart bevisadt — och då man antager att marskalk Mac Mahon stan: nar qvar vid makten — kan ingen våldsbragd försökas på sex år ännu, ehuru en stor del af armån ännu sannolikt är imperialistiskt sinnad. Det är väl sant, att den kejserlige prinsen om sex år har blifvit mogen man; men skola kejsardömets anhängare så länge bevara sitt nit? Kan deras öfvertygelse, som snarare hämtar sin ingifvelse af intressena än af idgerna, hålla sig vid lif ända till dess? Skall icke den stackars republiken — eh knappt republik mer än till namnet — ha besittniagen och tiden att åberopa, en tid af tio br? Skall hon ieke under denna tidrymd, långsamt men säkert, ha förökat antalet af sina förståndige anhängare, hvilka redan nu utgöra hennes styrka? Det är för öfrigt att märka, att jag ej nämnt det intresse, som den europeiska jämnvigten kan ha i hennes upprätthållande. Alla dessa skäl göra, att personer, som iro mycket allvarlige och sansade samt höseligen angelägna om ordningens vidmaktrållande, tro på republikens definitiva grund-. äggande i Frankrike och på dess grundäggande genom de konservative som afsky ch förbanna henne; som skola upprättahenne. varaktigt, om också med motvilja; som likt en slak stjutmoder, icke skola spara på. sträng ch stundom orättvis aga; som skola mäta it luft och bröd åt henne, som skola förväfva all hennes naturliga entusiasm, men indock uppfostrar henne! Och den republivanska idns lifskraft skall göra sig denna ippfostran till godo och assimilera detta ittra bröd till ädelt blod. Huru skall denna definitiva grundlägging gke? Skall hon bli en ny församlings rerk, eller skall den nu varande församlinen bibehålla sig ända till år 1880? Måste nan icke, innan man hinner till denna lösing, passera genom en förlängning af markalk Mac Mahons makt, en förlängning, om önskas htminstone af hans omgifning? nogen kan veta det. : Men hvad ansedda ersoner, statsmän och tänkare, af hvilka ag naturligtvis blott är ett eko, förutse, r republikens definitiva upprättande genom tt långsamt, omärkligt arbete, likt en eks illväxt, väl förståendes, så framt icke katatrofer och yttre stormar kasta alt tillbaka kaos, x