Aftonbladet – 4 november 1874, sida 2

kaniskt med tanga steg framåt boningahnsotDer träffade hon Winifred, som: icke gjorde annat än beklagade sig, öfver kylan, ifver den längs vägen, öfver hästarne,som ieke ville springa fortare, och öfver. sin egen trötthet, Det var först äl hon fått lägga alg ph soffan och Malloney bjudit henne en kopp te, som. Winifred Äter bärjade lefva upp och tala både för egen fäkKigg och för sin gästs, hvars tystnad hon ej ens observerade, van som hon var vid Carolines många egenheter. Hvad jag önskade, ått ni hade varit med mig, sade Winifred; då skulle vägen icke synts mig hälften så lång. Jag afskyr att göra visiter; de talade icke, om något annat än tjenstfolk.-och barn. Jag. blef alldeles uttröttad. : Men i morgon följer ni ja. med mig till mrs Leigh? Min man säger att jag måste göra henne ett besök, ty hon är nyss hemkommen från en tysk badort; men det ör så fasligt att fara ensam, ty. hon talar så fort och gör så många frågor. Caroline yttrade något om att nödgas återvända hem tidigt följande morgon; Hon talade luggt som vanligt, men en viss sträfhet, ett tvunget uttryck 1 rösten kom Winifred att se på henne; Ni reser väl icke för någon längre tid? frågade hon orolig. Ni kommer ja åtor på aftonen? Ni har lofvat stanna länge hos mig denus gång, och jag har så ledsamt, dö jag är ensam; det är rätt ovänligt af er att resa, och jag är gäker på, att här är vackrare och trofilgare än i de trånga, amå rummen vid Elysinom Terrace. Jag har icke pågot val — jag måste fara. Och hvarför måste ni det, då nilofvade mig att stanna? När kommer ni äter ? (Forts)