Aftonbladet – 4 november 1874, sida 2

henne äter och betraktade henne under tystnad. Ja, hon mäste bort; hennes närvaro var honom plågsam, till och. med olidlig; hennes åsyn, ljudet af bennes röst. skulle bereda honom verklig själsångost, återväcka dyatra minnen från en länge sedan förfluten tid och åter uppritva det sår, hvilket, såsom han intalat sig sjelf, för länge sedan hade läkts; Hvad ville hon här, hon. som bedragit och förolämpat honom? Han återkal: lade-1 detta ögonblick :hvarje. bitande sar; kasm, hvarje hotfull blick; Hap :lemnade honne för andra. gången, gick med lång: såmma stog till motsatta ändan af rångstigen och kom ännu en gång tillbaka; hän såg på henne, den förkrossade, olyckliga qvinnan, han fög uppåt den klara; lugna aftonhimmeln. . Efter några ögonblick böjde han sig ned och med dämpad röst, liksom för att ej) oroa henne, sade han: Jag tackar er, derför att ni slutligen bar sagt mig hvad som jag långt förnt bört få höra NI har: gif: vit mig ert: förtroende, vill ini ej älvån skänka mig er vänskap; som jag ej.genom någon handling förverkat, nimå tänka om mig hvad nl vill? Jag talar i havs namn; som var on far för oss båda. Vill mi för: låta hvad gom har varit? — han skulle öns ska det, Oaroline. Vid ;det-gamla, förtroliga namnet, så välbekant i hans mun, såg han homne rysande laga ett stog tillbaka och böja mitt hufvud djupare. Han rättade sitt uttryck och upp repade med sörgson röst: Han skulle ön ska det, miss Drogh; vår gemonstunma olycka borde: dessutom. vara eots f band o69 emellan; han var em fi blif ni em sycter till mig. Jag egåg en gång en syster, som var mig mycket kär, men Gud tog henne ifrån mig. Vill ni intaga honues plats? Vill ni tillåta mig att hjelpa