Aftonbladet – 3 november 1874, sida 2

IV. Grefve Arnim fill hr von Bilow. Nassenheide den 11 Aug. 1874. Eders excellens den 5 Aug. daterade, af mi vid min återkomst förefuuna benägna skrifvels har jag haft äran mottaga. Jag skulle hafva lemnat den obesvarad, had jag icke särskilda skäl att icke låta några tvi vel uppstå om min ställning till saken. E,exc bar trott sig böra mottaga och behandla mi privatskrifvelse såsom ott ävibetsbref. kan icke hindra e. exe. deruti. Jag ha emellertid äran att förklara, att min oppfattnin af våra ömsesidiga förhållanden icke kau un dergå någon ändring. Jag fortfar att påstå, at utrikesdepartementet icke är en mig öfverordna myndighet. ; o för tillfället till disposition stälda af riket ämbetsmän tillhöra en kategori af personer hvilka — på grund af sina förra funktioner oci med afseende på den erg , till hvilke de känna inkallas — 1 sitt förhållande till sta ten ha rättighoter och skyldigheter, hvilkas om fång noga är bestämdt genom lagen af den 8 fom ät: at Ingön d linfen äro d m den agen dragna linfen firo dess nog fallkomligt frie statsmedborgare. Dett ramgår i synnerhet af 2 119. BE. exe. åberopa sig på den samma för att bevisa att min upp färtning är egrundad. Jag åter är af den ävig ten, att 2 119 visar att mina officiella förbindel ser med utrikesdepartementet äro helt och hålle lösta och att framför alt hvarje disciplinärt för farande mot mig från detta departements sid: helt och hållet ES q I 2 119 föstställes att 22 84—118 äfven finns sin tillämpning på för tillfället i ledighet för satte statens ämbetsmän. Deremot finna 22 7: —88 alldeles ingen tillämpning på sådane, oci dessa äro de enda paragrafer, genom hvilka di öfverordnade myndigheterna sättas i tillfälle at utöfva sin disciplinära makt. Preussiska disciplinärlagen försätter ämbets männon i detta afseende i en ofördelaktig ställ ning, och jag tror, att de ändringar som egt run i lagen rörande statens ämbetsmän, leda sitt nr sprung från den önskan att konna skydda i till fölligs ledighet försatte ämbetsmän från sin förra förmäns förföljelse. EH, exe, söker bevisa det ohållbara i min upp lattning genom det påståendet, att lagen ick känner till någor ämbetsman utan en honom öf verordnad myndighet, och att den myndighet till hvilken i ledighet försatte ämbetsmän fort farande stå i sådan förbindelse, är justden, son förnt varit samma ämbetsman öfverordaad. ..Detta påstående står i strid med lagens tyd liga bestämmelser, och jag behöfver knappt bän visa på har orimligt det skallo vara att til exempel finna en öfverordnad myndighet för er i tilliällig ledighet försatt rikskansler. Enligt bestämmelserna i lagen rörande statens ämbetsmän har den disciplinära makten med aise onde på till disposition stälde ämbetsmän öfver gått till disciplinärkamrarne och diseiplinärrät ten, på hvilkas verksamhet de EG statsmyn digheterna, och i ett undantagsfall ( 85) öfver de i 3: 80 nämnda myndigheterna, utöfva et dels förbindande, dels i förhandlingarna ingri vande inflytande. Ett förhållande, sådant som mellan ölverord a0d och underorånad, förefinnes gåledes icke nellan de nämnda auktoriteterna och statsära Jetsmännen. Emellertid skulle, enligt utrikesdepartementet utet i detta afseende vara ändradt, och det tro; sig egna rättigheter öfver mig på den grund, at jag förnt varit i aktiv tjenst; ja, äfven om jag vore pensionerad, skulle söledes, enligt utrikes