Aftonbladet – 3 november 1874, sida 2

Berlin den 5 Aug. 1874, Eders excelleng privatskrifvelse af den 20 i förra månaden, Adresserad till undertecknad, statssekreterare, såsom benäget svar ä skrifvelsen af den 6 Juli, har blott såsom officiell skrifvelse kunnat mottagas och behandlas. Då nämligen e. exc. utgår derifrån, att nifullkomligt är löst från edra förbindelser till utrikesdepartementet, så står detta entagande i strid med lagen angåäende statens ämbetsmän, byars tillämplighet i detta fall är helt naturlig och äfven af 6. exc. medgilven. Genom en af k. m:t den 15 Maj utfärdad order är e. exc. tilla vidare försatt i ledighet, altså i följd härat vid förlust af expektansarvodet-, förpligtad att under de lagliga förutsättningarna öfvertaga hvarje annat åt eder uppdraget statsämbete. Till dess e exe. blifvit insatt i någon annan ämbetsmannabefattning eller erhållit afsked ur statens tjenst förblir e. exe. hvad ni var, innan ni tills vidare försattes i ledighet, en af utrikesdepartementets ämbetsmän, och såsom sådan underkastad dess officiella uppsigt ock disciplinära makt. : Äfven om e. exe. icke velat mottaga det expektansarvode, som bestämdes då ni sålunda stäldes till disposition, eller icke vidaro velat mottaga någon befattning i statens tjenst, skulle i eder offreiella ställning till utrikesdepartementet någon förändring icke ega rum, hvilken ginge längre ön att departementet på hög befallning tills vidare afstode från e. exc. tjenster. . Denna uppfattning af en för tillfället i ledighet försatt ämbetsmans ställning är både i teori och praxis erkänd såsom den riktiga alt sedan utfärdandet af lagen rörande statens ämbetsmän; och är dessutorå genom de at e exe. sjelf anförda 22.84-—118 höjd öfver hvarje tvifvel. Vore ett. tvifvel ännu möjligt, skulle det undanurödjas fm 2 119; oftersom en statsämbetsman icke an stå utom hvarje förbindelse med den myndighet, hvilken han i disciplinärt afseende är underordnad. E. exe. behagade vidare taga iöfvervägande att 22 29—31 af nämnda iag uttryckli gen betecknar i ledighet försatte statens ämbetsmön såsom -ämbetemän. och detta i ordets alla betydelser. Andra ämbetsmän än de som äro underordnade en inför h. m:t kejsaren ansvarig myndighet, känner ej lagen. Då e. exo, antyder att ni, utan någon förmedlande myndighet, uteslutande står. till kejsarens, vår allernådigste herres, disposition, så skall en noggrannare prötning afriksförfattningen. lika väl som af konungariket Preussens lagar, öfvertyka eder, etthvarje ämbetsman närmast är den ansvarige ministern, i detta fall rikskansleren, underordnad. Men den myndighet, till hvilken den i ledighet försatte statsämbetsmanen qvarstår i sådant förhållande, är den, hvilken han i sin aktiva tjenstgöring subordinerat under. Utrikesdepartementet beklagar, att det måste tillägga, att ännu ett annat skäl föreligger, som hindrar 6. exo. från att lagliget kunna betrakta sitt oberoende såsom ej inskränkt af de förra tjensteförhållandena. N E. exe. har icke ansett nödigt att, då nifrånträdde den eder anförtrodda sändebudsplatsen) öfverlemna det den samma tillhöriga arkivet åt den, som för tillällot förorånedes att öfvortaga göromålen, ej häller har ni ansett erforderligt att försäkra eder om att dithörende handlingar förefunnos i behörig ordning och fullständighet. BE. exc. är sMedes, enligt lagens stadganden, inför utrikesdepartementet ansvarig för det eder på h. m:ts befallning anförtrodda arkivet. Då 6. exe. — i följd af don uppmaning, som vid första upptäckten al att vigtiga aktstycken sakbades, till eder om deras utlemnande afgick — visserligen återlemnat några at de saknade koncepten, men derefter framkommit med det påst endet att de politiska skrifvelserna n:y 224,23 271 och 281 af år 1872, n:r 90, 102, 108 och 104 al år 1873 samt n:r 6, 14, 33, 68, 69, 74, 98 och 193 af år 1874 vore, såsom privata bref, eder enskilda egendom, så äro hvarken detta påsti ende -eller det, att förr den bändelse tvist hi om kommer att uppstå, civildomstol skulle ega att i saken döma, förenliga mod gällande lag. Hvad som tillhör ett ämbetsarkiv, skall icke, då tvifvel uppstår, afgöras att den ämbetsman, åt hviket arkivet ver anförtrodt, ntan den högre myndighet, hvilken han är och förblifver ansvarig för sin ämbetsförvalt 4 okumoent, hvilka, författade af officiell anledning och i officiell form, bilda innehållet af en korrespondens, som rör ämbetsförhållanden orh ämbetspligter, äro icke enskilda handlingar, utan tvärtom officiella sådana, sålunda beståndsdelar af arkivet. I föreliggande fall kan denna egenskap så mycket mindre bestridas, som de ofvan nämnda dokumenten äro numererade, d. v. s. för afsindare och mottagare i gifven ordningsföljd betecknade som officiella. Dessa betraktelser äro så enkla, att utrikesmi joiståren för närvarande icke inlåter sig på de sd Je. exe. anförda motiven, utan blott anmärker, att en beskickningschef i vissa fall kan ega rät tighet att hemlighålla easkilda dokument för deras politiska beskaffenhet eller af andra skäl I men att denna betogenhet blott varar så länge som bans officiella egenskap och att sålunda hela arkivet, om han icke vill kränka sin ämbetspligt, skall öfverlemnas åt efterträdaren eller vikarien. d Om af utrikesministårens registratorer, jämte be skickningens i Paris, samt at vederbörande tjenstemäns förklaringar kan bevisas, hvad för öfTrigt blifvit till en del af e. exe. meådgifvet, att Ide doknment, som ännn felas, blifvit borttagna dur beskickningens arkiv, eller icke ens deponeJrade i det, sålunda underhålina, så skall e. exc. vid närmare öfvervägande icke kunna undgå att inse, att detta ert förhållande är egnadt att lådraga er icke blott ett diciplinariskt utan äfven ett straffrättsligt åtal. Hvad angår en undersökniag på civilprocessens l väg, så gifva de enligt 2 19 I lagen för rikets ämbetsmän i förevarande fall bestämmande föreÅ skrifterna i den preussiska rättens, rörande kompetens för domstolsoch förvaltningsmyndigheterna, vid handen att domarens omdöme rörande eganderätten till de i fråga varande aktstyckena ovilkor ligt uteslutes. Deremot föranleder zedan undan. hållandet elier borttagandet af ämbetsskrifvelser ur beskickningeus arkiv, såsom här varit fallet. och hvilket — trots uppmaningar på officiell väg fortsatts, inledandet af det i riksämbetsmadnalagen förutsedda, äfven på den i ledighet för. satte ämbetsmannen tillämpliga disciplinar-för. farandet. Dessutom är, enligt bestämmelserna j den tyska sträftlagen, 2 845, den ämbetsman stra bar, som tillegnar sig en honom i och för ämbetets skall anförtrodd urkund, enligt 2? 350, om han tillegnar sig penningar elier andra 8aker. Äfven om: det vore satt i fråga, burn vida en beskicknings depescher och aktstycken vore -urkunder. i ordets tekniske betydelse — något som den k. preussiska öfverdomstolen antåger — så kan icke, enligt 8 133 och 246 i nämnda lag, tvifvel uppstå derom, att icke hvarje föremål, som öfverlemnas i en ämbetsmans vård, hör till dem, hvilkas undanskaffande gör honom straffbar. i Då således strafibarheton för borttagandet al dokument objektivt står fast, så är ers exc. ansvarig icke inför civildomaren utan inför brott målsdomaren för att do åt er öfverlemnade: arkivurkunderna blifva i follständigt skick aflem nade. I det utrikesdepartementet förbehåller sig att inhemta hr rikskanslerns fastställelse aj falla de beslut, som i denna sak kunna bli fat tade, intygar departementet, att de redan om. nämnda, koncepten till era rapporter från I Paris nis 181, 132 och 138 för år 1878 ha hi purkommit. 5 3 n för utrikes v. Bilow. i