Aftonbladet – 31 oktober 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Zoologiskt. Myrorna. (Ur ett föredrag af docenten Tu berg:) Bland de 150,000 kända arterna insekt finnas 1000 myr-arter. bland hvilka 20 å 30 föl komma i Sverige. De vanligaste bland des 4 äro stackmyran, som bygger i stackar, den svar v myran, som bygger under jorden, hästmyra som är större än de andra och bygger i trä stubbar, och ettermyran. Myrorna lefva i sar hällen af ända till 120000 medlemmar och öfva icke alla samma slags förrättningar. H narne och honorna hafva blott till uppgift a fortplanta kolonien, under det att de könlö: arbetsmyrorna — egentligen outvecklade honor hvilka utgöra det största antalet, förrätta all arbetena. De bygga boet, försvara det, vård det uppväxande myrslägtet och anskaffa lifsm del. En myrstack synes vid första påseende vara blott en oordnad massa af strå och jorc Men detta är blott ytan. Till sitt inre är de en under jorden gående, mycket konstrik bygg nad, bestående af hvälfda salar och gångal hvilka utmynna i toppen af stacken. Denna ir gång tillslutes om qvällarna och öppnas or morgnarna; men vid mulen och regnig väderle fär den hela dagen tillsluten. Den svarta My Tran uppför sitt bo helt och hållet under jorden Imurmyran murar sitt bo afsmå lerklumpar, oc den australiska bladmyran bygger af konstfull sammanfästa blad. Märkvärdiga iakttagelser är gjorda af en engelsk naturforskare, Moggridge angående myrornas sätt att bygga, i det har lade jord i en glasburk och ditförde en myr koloni. Af dessa iakttagelser framgår, att my rorna vid sitt byggande förfara på ett mycke planmässigt sätt. De förse sin byggnad i bör Jan med många ingångar, för att desto lättare under byggandet kunna passera ut och in och således så mycket bättre tillgodogöra sig alla sina arbetskrafter, men tilltäppa dem efter hand. så att slutligen endast en ingång finnes qvar. Arbetsmyrorna hafva ock en annan uppgift, nämligen att försvara boet. Vissa af dem stå alltid på post vid ingången. Deras tredje upp. gift är vården om det uppväxande slägtet. De utvecklingsstadier, myrorna genomgå innan de nå sin fulla utbildning, äro följande: ur de små, utan förstoringsglas knappast märkbara, äggen framkomma de såsom larver, hvilka äta oeh växa, men ännu icke hafva utbildade lemmar; sedermera förvandlas de till puppor vanligen kallade myr-ägg) och slutligen genom ryta de skalet och framkomma såsom utbildade myror. Under denna utveckling behöfva de en nog. grann omvårdnad af arbetsmyrorna, hvilka också skänka dem denna, i det de flytta äggen, larverna och pupporna från det ena stället till det andra, under varm väderlek till yttre delen af stacken och under regnig väderlek till den inre. De tvätta och mata larverna; när puppan är mogen och skall komma ut, öppna de skalet och draga fram myran. Som denna i början, innan huden hunnit hårdna, är mycket klen och Svsg, vårda de henne ännu en tid och utbilda henne sedan, så vida hon är arbetsmyra, till samma verksamhet, som de sjelfva utöfva. Både hanar och honor hafva vingar och kallas derför allmänhet flygmyror. Hanarna dö efter befruktningen; men honorna tillvaratagas och instängas stacken af arbetsmyrorna, De förlora nu vinsarna; om de icke sjelfva slita af sig dem, så köra arbetsmyrorna det. En del honor, som förrra sig från stacken och ej återkomma, måste afägga lättjan och sjelfva arbeta och skaffa sig ödan samt sörja för att äggen komma till utreckling. Arbetsmyrornas sista uppgift är an kaffandet af födoämnen, bestående dels af djn iska ämnen, dels af frön — en uppgift, som för; em medför stor besvär, då de måste sörja ejl. j blott för sin egen, utan äfven för honornas :, ch hanarnes samt larvernas föda. I samman-:; ang härmed står myrornas högst märkvärdiga 1 örhållande till bladlössen. Dessa afsöndra nemgen en söt saft, som myrorna tycka mycket om. )e gifva den ifrån sig, när myrorna smeka dem ed sina antenner. Myrorna vårda dessa djur ed mycken omsorg, omhulda dem på alt sätt ch försvara dem mot andra insekter. De föra em ock till sina stackar, der de vårda och pläga em samt använda dem som ett slags mjölk-kor. tt myrorna samla vinterförråd, har man en ng tid förnekat, och man har trott, att hvad esopus i sin bekanta fabel om myran och gräspppan och Salomo i Ordspråksbokens 6 kap. 6— v. säger härom berodde på misstag ; men nyare kttagelser hafva visat, att de hade rätt. Öakdt myrornas förtänksamhet, händer likväl stun m, att de lida brist på föda. Då gifva de sig på krigståg, för att skaffa sig byte. Moggige har gjort några intressanta iakttagelser gående dylika krig; ett sådant räckte i tjugoX dagar. Stundom uppstå äfven krig, om en 7r-koloni har en vacker hjord af bladlöss, som cker grannarnas afand. I sammanhang här;d kan nämnas en högst märkvärdig sed hos dem, mligen att göra slafvar, en sed, som förekomr hos tvänne slags myror i södra Europa — 1 blodröda myran (formica sanguinea) och den laktiga myran (formica rubescens). De anpa nämligen ett slags mindre svarta myror, ;a deras ägg och larver (nämligen sådana, ur ilka arbetarne skola utveckla sig) och uppföda n med samma omsorg som sina egna larver nt låta dem sedan förrätta sitt arbete. Hos 1 rödaktiga myran få slafvarne förrätta alla eten, icke blott vårda larverna, utan också ta de fullvuxna myrorna, äfven de s. k. arsmyrorna bland dessa. Detta är äfven rent) nödvändigt, ty den rödaktiga myran kan sjelf de ? tugga maten. Vid flyttningar bland denna!sgg rsort bära slafvarna sina herrar. Vid den föl dröda myrans flyttningar deremot är det herne, som bära slafvarne. Man kan icke frånina myrorna förstånd, emedan de visa omdöme pe förmåga att beräkna svårigheterna, medlen I sä öfvervinna dem, och sakförhållanden finnas, de I oemotsägligen synas ådagalägga, att de hafva ide någa att meddela sig med hvarandra och att! bjt sålunda ega ett slags språk. (Efter ups, P.) ha ina renad ige