Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 3

dom och mot sin mor, madame Lonise de Bourbon-Penthigyre, enkehertiginnan at Orleans, Till stöd för sin gak fick han med kunglig tillåtelse från nationalarkivea alla de ätkomsthandlingar och öfriga dokument ntlemnade, som rörde huset Orleans gamla gods, mer än sjutton hundra till artset. De hundra dagarne hejdade 7 ygga vidlyt tiga rättstvisters forteåg, och dokumenten Bterlemnad23 till arkiven, men efter den Gaara restaurationen fick Ludvig Filip bter ut dem, och de ha derefter aldrig blifvit lemnade tillbaka. Han började på nytt sina rättegångar och dref dem betydligt framåt till stor harm för en stor del af natiopen, Ludvig XVIII fick kunskap om, att hans kusing rättstvister voro nära deran att sätta den kungliga familjen i vanrykte i landet, och när han fann, att Ludvig Filip, för att förfäkta några rättigheter, som några gamla pergament tycktes förläna, hade instämt kortåt tre hundra kommuner i departementet La Manche, ett rättegångsmål, som drabbade en massa af omkring 30,000 jordegare, utfärdade han befallning, att dessa rättegångar skullo nedläggas. Ludvig Filip var icke sin kunglige knsin ohörsam; han afetod från att personligen fullfölja saken och öfverlät sina aäepråk på ett bolag, som inträdde i hans rättigheter och utkämpade den, När Karl X kom på tronsn, sörjde han för, att det orlearska apanagetinnefattades i den lag, som tillförsäkrade honom civillistan, samt hade vidare den godheten att bevilja sin kusin titeln af kunglig höghet. nekligen hugnade lyckans gudinna denno kusin just då med ett leende, kom gick från ena örat till det andra, ty icke långt förnt hade hans mor dött och han hade ärft hennos besittningar, hvilka i det omföng, hvari