Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 2

ster anstälda prester, hvilkas qvarblifvande vid deras kall anses särdeles önekligt, och wudra extra utgifter till kyrkliga bek såsom till upprättande af nya kyrkoherde tjenster, sacellanier, kyrkobyggnadshjelp m.m. Den möjliga bristen uppföres förskottsvis på kultusministeriets budget. När inkomsterna andra är öfverstiga utgifterna, skall öfverskottet uppföras på finsnslagen bland de till kapitalbildning afredda summor för att bereda en särskild tillgång, hvilken skall användas att betäcka de nämnda bristerna på kontot kyrkliga ändamfl. Lagen föreslås skola träda i kraft från den I April 1876, och en revision deraf skall anställas efter loppet af 10 år. Vil samma sammankomst inlemnade J. A. Hansen, den bekante vensterchbefen, ett af honom i förening med Alberti, Ferger och Hall uppgjordt förslag till extraordinär pension för förre krigsministern öfverste Tgcherningg enks. Den förstnämnde inledde förslaget dermed att till dessa motivering vore nog att uttala namnet Anton Freåerik Techerning. Orden måste vara för svaga i jämförelse med de känslor, som rörde sig vid minnet af den aflidnes mägtiga inflytande på Danmarks utveckling i mer än en menniskoålder. Regeringen hade till er kännande af Tschernings stora betydelse tillbjudit hans maka pension, men hon hade trott sig handla i sin bortgångne makes ande genom att afslå anbudet. Saken skulle dock kanske för henne synas annorlunda, när förslaget kommer från män, som under långa Er arbetat tillsammans med Teacher ning, från män af alla partier, och sålunda framträdde såsom ett uttryck af folketinget: erkännande af Tschernings förtjenster. I lika ande yttrade sig Fenger, gom slutade med att säga att Tschernings mbl var fi derneslandets utveckling till lycka genom friheten, och han var en af sitt lands och sin tida bäste män. — Förslaget går ut på en årlig pension från statskassan på 1000 rbdlr att utgå från Techernings dödsdag. I Dybbölposten har Ahlmann i öppet bref till sine valmän i Sönderborg och Åbenrå kretsar underrättat dem om att han icke mottager det på honom fallna valet till ledamot at Preussens deputeradekammare. Hans skäl äro de samma, som förmådde Kriiger att afsäga sig valet.