Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 2

tigare följder. Ett deficit på 12 millioner: innebär ingenting förfärande och utgöricko ! något prejudikat för framtiden, landets lifs-! kraft är icke förstörd; konvalezcensen kan : blifva långvarig; men helsans återvändande : är visst. Hvad gom i synnerhet är vigtigt, är att statens kredit icke blifvit indragen i krisen och att den geromgått den samma l nästan oskadd. Detta resultat beror framför alt: på hr Depretis vishet, De ruinerade spekulanterna och de tidningar, som äro engagerade i börssffärer och stå i beröring med åtskilliga banker, hafva under årets lopp oaflåtligt fordrat statens direkta inblandning i krisen, de hafva högljadt yrkat, att finansministern skulle komma de nödstälda kreditirstitutionerna, de cessionsmässiga bankerna till hjelp. Han har motstått alia dessa rop och all denna tryckning; han har en gång för alla förklarat, att han icke skulle tillåta, att de skattskyldiges penningar användas för att betäcka de förluster, som blifvit gjorda af tvetydiga spekulanter, af kreditanstalter, som blifvit grundade på svindelaffärer med värdepapper, och har hällit sitt ord trots den i saken intresserade pressens hotelser. Det är en obestridlig förtjenst hos honor. Då det är fråga om Österrikes finanser, får man icke glömma, att det blott gäller budgeten för den cisleitanska hälften af Österrikisk-ungarska monarkien, Ungarn kar sin egen sjelfständiga budget, som bs stämmes af dess riksdag. Det finnes desgutom en gemensam budget för båda hälfterna af riket, hvilken diskuteras af delegationerna; denna budget omfattar, hvad utgifterna angår, armen och diplomatien, och, hvad inkomsterna beträffar, tullinkomsterna och de proportionella belopp, som betalas af båda länderna: Österrike 70 procent och Ungarn 30 procent, Ungarska riksdagen, som kåter började sina arbeten den 24 Okt., kommer också att hufvudsakligen sysselsätta sig med finansiella och ekonomiska frågor. Den finansiella ställningen i Ungarn tycktes vid början af detta är vara nästan förtviflad, och den nye fi nansministern hr Ghuczy, en af cheferne för den moderata venstern, gom samlat omkring sig Deakpartiet, har åtagit sig den svåra uppgiften att rädda landet från en hotande bankrutt. Tack vare ansträngningarna, ihärdigheten cch arbetsamheten hos denne fosterlandsvän, som är nästan lika högt aktad som Deak, är faran nu besvuren. Genom de besparingar, han gjort på alla afdelningar inom ministeren, genom reformer i administrationen och genom en allmän omorganisation af skatteväsendet, har hr Ghyezy lyckats minska bristen, som öfversteg 50 raillioner gulden, med 15 mill. och han hoppas att vara helt och hållet herre öfver den 1875, den afgörande tid då det mellan Österrike och Ungarn för tio år afslutade kommersiella och finansiella fördraget går till ända, och skall förnyas, För öfrigt har detta års goda skörd — en sak af största betydelse i ett så uteslutande åkerbruksidkande land som Ungarn — genast åstadkommit en förbättring i ställningen. Daily News skrifver i anledcing af de helt nyligen offentliggjorda protokollen från den internationella folkrättskongressen i Bruxelles: Protokollen vid den i Auzusti hållna folkrättskongressen i Bruxelles hafva nu blii vit officielt delgifaa de lande regeriogar, som vid densa voro reprezenterade, och lord Derby har låtit offentliggöra dem i den officiella tidningen till sammans med do rapporter, som under kongressens lopp sändes hozom af Storbritanniens delegerade vid den samma, sir Alfred Horsford, Bruxelleskongrezsen har näppeligen kunnat verkliggöra illa de förhoppningar, som hystes af dem, hvilka hafva befrämjat den, och detta derföre att dessa kanske alt för litet tänkt på nödvändigheten af att allmänna meningen i vestra Europa måste vinnas för de förändringar i folkrätten, som blifvit före: slagna. Följden af detta förbiseende sågs i de stränga förbehåll å deras regeringars vägnar, under hvilka åtskilliga af de delo gerade infunno sig och deltogo i kongressens förhandlingar. Drottningens regering samtyckte att låta representera sig vid kongressen först efter att hafva låtit ryska regeringen, kongressens upphot, veta sitt fasta beslut att icke ingå på någon diskussion om de folkrättens lagar, genom hvilka förhållandet krigförande makter emellan regleras, lika litet som att biträda några nya förpligtelser eller förbindelser, af hvad elag de vara månde, i fråga om allmänna grundsatser. Några personer, begåfvade med ex utomordentlig skarpsinnighet, ha i detta beslut, som gafs till känna med en viss anepråksfullhet, velat ge en önskan att låta verlden veta, att den styrelse, som samtyckte till Washington-föråragets tre stipulationer, ej längre innehade makten. Men omständigheterna voro nu helt andra, Nu förelåg ingen tvist, som skulle biläggas, och ingen nödvändighet att på något sätt ingripa. Desqutom hade vi i Washington att göra med en enda makt, under det att i Bruxelles hvarje representerad stat mötte det öfriga Europa. Då ryska regeringen medgifvit att endast vissa detaljer skulle vid kongressen komma under öfverläggning, fick sir A. Horsford i uppdrag att vid den samma representera drottningens regering och efter bästa förmåga deltaga i diskunrsionen af hvarje förslag, gom verksamt skulle kunna bidraga till undanrödjandet af krigets fasor, Kongressens öfverläggningar voro baserade på det förslag, som på kejsarens af Ryssland befallning förelades den samma af baron Jomini. Till en början och till dess de delegerade blifvit vane vid sitt arbete, fröngick man den ordning, i hvilken förslagets särskilda bestämmelser följde på hvarandra, De artiklar, som ansågos vara afmindre vigt och om hvilka man kunde förmoda att blott ringa meningsskiljaktighet skulle uppstå, diskuterades först; andra, hvilka rörde ömtåligare ämnen, uppskötos till en annan tidpunkt under öfverlöggningarnas lopp. De vigtigaste frågorna, gom förekommo under kongressens och dess utskotts många sammanträden, rörde antingen de egenskaper, hvilka skulle anses berättiga fientliga setaters undersåtar eller medborgare att blifva betraktade sågom reguliera stridskrafter, eller ock militärmaktens rättighetsr öfver privata personer under krigstid. Dessa frågor diskuterades utan skärpa, men ofta med synnerlig värma, ty det märktes snart att det ryska förslaget, säsom det urgprungligen var affattadt, var så beskaffadt, att det kom de stora militärstaterna och de mindre, fredliga, staterna i Europa att ställas mot hvarandra i två olika grupper med fullkomligt motsatta intressen. I det ryska förslagets 9:de artikel gjordes en persons rätt att blifva betraktad såsom soldat beroende af en mängd vilkor, som alla måste fyllas, om ej en fosterjordens försvarare, fölle han i fisnåens hand, skulle utan barmhertighet skjutas i stället för att behandlag sksom krigsfånge. Naturligtvis uppstod ingen meningsskiljaktighet i princip rörande den fordran, att hvarje frivillig, som deltoge i ett krig, men icke tillhörde den reguliera armån, skulla strida under en