Aftonbladet – 29 oktober 1874, sida 2

uppror, och den nyligen afgångne presidenen Sarmiento förde ett långvarigt krig mot len nordligaste förbundsstaten Entre Rios. Man har ännu svårt att rätt inse hvad målet är för det nu varande upproret, under hvilket hären och flottan svikit centralregeringens sak och öfvergått till general Mitre. Denne har förklarat att han, efter att hafva segrat, vill äraga sig tillbaka till privatlifvet, under det Avellaneda, som den 12 dennes trädde i spetsen för regeringen såsom Sarmientos efterträdare, och som räk nar flertalet af sina anhängare bland federalisterne, har proklamerat att han vill hålla rättstillståndet vid makt och taga sina företrädares politik till rättesnöre. Mitre har icke spelat någon framstående rol vid det sista presidentvalet, ehuru hans anhängare austrängde sig för att få honom återvald och äfvenledes förskaffade honom ett antal röster. I sex fr, fråa 1863 till 1869, var Mitre republikens prezident och förestod altså regeringen under den tid, då argentinska republiken i förening med Uruguay och Brasilien förde det långvariga kriget mot Paraguay. Han har verksamt understödt sin efterträdares, Sarmientos, politik och på ett tillfredsställande sätt utfört åtskilliga diplomatiska keskickningar till Paraguay och Brasilien. Nu har han, med Uruguay som utgångspunkt, stält sig i spetsen för den rörelse, som kommit till utbrott i sjelfva Buenos Aires, Att Mitre måste vara en farlig motståndare för Avellaneda framgår af följande korrespondens, som är Köln. Zeit. tillsänd af en med förhållandena för trogen person. Efter att hafva utvecklat burusom Avellanedas val blifvit blott genom oärliga medel genomdrifvet, skrifver han: Hela handelsståndet, noblessen, den upp: lysta delen af befolkningen och framför alt de i landet bosatte engelsmännen och tygkarne sluta sig till Mitre. Denne man söker inom Argentinska republiken sin like; han är en hofsam, klok och oegennyttig statsman, som har stora förtjenster om det fredliga förhållandet, som för närvarande eger rum mellan republiken och grannstaterna. Då general Mitre stält sig i spetsen för upproret, skall detta säkerligen kunna försvaras. Detta omdöme bekräftar äfven från andra håll, och uttalandena om Mitres karakter stämma i det väsentliga öfverens,